Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - 1936 års kyrkomöte. Av Carl Ernst Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1936 års kyrkomöte
lad, för någon särskilt viktig frågas behandling, och vidare, att
en delegation från kyrkomötet skulle kunna träda i förhandling
med riksdagen och möjligen inom vissa gränser även fatta beslut
å mötets vägnar. Kyrkolagsutskottet erinrade emellertid, att
mötet redan .1932 avböjt tanken på ett »urtima kyrkomöte», då ett
förslag i denna riktning kunde leda till att kyrkomötet inkallades
till lagtima möte blott vart femte år ocli dessemellan blott för
behandling av särskilda av Kungl. Maj:t till kyrkomötet hänskjutna
frågor, vilket skulle innebära en avgjord försämring av de
nuvarande förhållandena, enär kyrkomötet numera i regel inkallas
vart tredje år eller ännu oftare och då alltid med obeskuren rätt
att till behandling upptaga varje fråga, som av ledamot
motions-vis framlägges. En delegation, sådan motionären tänkt sig, fann
utskottet varken möjlig eller lämplig. I debatten, där bl. a.
generaldirektör Holmdahl talade för utskottets avslagsyrkande och
biskop Billing som reservant, blev kampen lång och hård.
Utskottet segrade med några få rösters övervikt, men kvar står en
enhällig önskan inom kyrkomötet, att en framkomlig väg snarast
måtte utfinnas att utbyta dessa opraktiska arbetsformer mot
uppbyggande samverkan mellan riksdag och kyrkomöte, framför allt
vår kyrka till gagn.
En bel rad spörsmål gällde prästerskapet, dess andliga och
materiella förhållanden, liv och gärning.
Hit hör den gamla frågan om semester för prästmän, nu
hän-skjuten till mötet av Kungl. Maj:t utan att först ha passerat
riksdagen. Lagförslaget i saken avser endast ett provisorium i
av-bidan på en allmän lönereglering för prästerna. Men redan detta
första trevande steg, som närmast gäller att bereda äldre
kyrkoherdar utan ämbetsbiträde en månads välbehövlig vila, är
betydelsefullt. Säkerligen kommer ett mera definitivt ordnande av
frågan ej att låta alltför länge vänta på sig, när nu början en
gång är gjord. I vår jäktade tid kan sannerligen även en
prästman behöva en avspänning och kraftförnyelse.
En tidsenlig åtgärd har statsrådet Engberg även vidtagit
genom att föreslå borttagandet av den spärr för prästernas
pensionering, som § 3 i lagen av den 9 dec. 1910 om emeritilön f. n. utgör
och som stadgar, att »kyrkofonden eljes åliggande utgifter skola
i främsta rummet bestridas», innan medel därur få användas till
pensioner. Tid efter annan har visserligen det till pensioneringen
679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
