Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Historien — en försummad nationell tillgång. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historien — en försummad nationell tillgång
problemställningarna inom den historiska, forskningen, ej alltid
till dennas fromma. Historiens målsmän spelade ofta en ledande
roll som parlamentariei oeh politiska publicister, och å andra
sidan uppträdde åtskilliga ledande politiker även med framgång
som hävdatecknare. Här må endast erinras om J. G. Droysen,
Sybel och Treitschke i Tyskland, Helfert i Österrike, Guizot, Thiers
och Hanotaux i Frankrike, Macaulay och Acton i England. I
vårt eget land finnas under 1800-talet och åren fram till
Versaillesfreden talrika exempel: Geijer, F. F. Carlson, Malmström, Odhner,
Hans Forssell, Alin, S. J. Boëthius, Harald Hjärne och därvid
senast Clason, Hallendorff och Edén. På många håll, särskilt i unga
stater, består alltjämt denna växelverkan mellan arbetet inom
samtidens politik ocli studiet av det förflutna: man behöver blott
nämna Koht och Edvard Bull i Norge, Kr of ta i Tjeckoslovakien,
Jorga i Rumänien. Men hos oss synes sambandet hava upplösts,
och den enda vetenskapliga inspirationen inom svensk politik
bestås numera av nationalekonomien, vilket, även under
gynnsamma omständigheter, måste leda till en viss ensidighet. Det
kan ifrågasättas, om ej det alltför starka historiska inslaget i
1800-talets parlamentariska liv bidragit till att giva detta en
doktrinär och verklighetsfrämmande prägel, men å andra sidan
förefaller det ej osannolikt, att dess fullständiga utplånande är en av
orsakerna till den traditionslöshet och trivialitet, som numera
gärna sänker sig över svensk politik inom alla partier.
Som befruktande faktor inom det offentliga livet har den
historiska vetenskapen under de båda sista decennierna sålunda
upphört att spela någon nämnvärd roll. Men även inom det allmänna
svenska bildningslivet har dess betydelse på ett förvånande sätt
minskats. Delvis torde skulden härtill böra läggas på historikerna
själva. Med några få lysande undantag synes den svenska
akademiska historieforskningens höga tekniska och metodiska nivå
mer än i andra länder hava nåtts på bekostnad av de hänsyn, som
tidigare tagits till formgivningens och framställningens krav.
Bortsett från de stora beställningsarbeten, som skola beröras
längre fram i denna artikel, består vår moderna historiska
litteratur huvudsakligen av vetenskapliga specimina, som äro läsbara
endast för en rätt trång krets och läsas av en ännu mycket
trängre. I fullständig motsats till förhållandet i Tyskland,
England och Frankrike liar den svenska vetenskapliga
historieskrivningen nästan helt förlorat kontakten med den bildade allmän-
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
