Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Historien — en försummad nationell tillgång. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torvald T:son Höjer
ria, hava sedan 1915 stannat vid westfaliska freden, medan deras
danska motsvarighet oavbrutet rör sig framåt i nya ståtliga
volymer. Rådsprotokollen, en serie, som torde vara så gott som
utan motstycke i Europa, en skattkammare för såväl vår yttre
och inre politiska och administrativa historia som för våra
stats-rättsliga doktriners utveckling, stå alltjämt still vid 1657.
Förhållandet är nästan ofattbart, om man jämför de nationella
värden och obetydliga belopp, om vilka det här rör sig, med
kulturbudgetens ständiga ansvällning. — För övrigt är det egentligen
blott tre större editionsföretag, som för närvarande äro igång:
Vitterhetsakademiens Axel Oxenstiernas skrifter och
brevväxling, Riddarhusets stora serie av Adelns riksdagsprotokoll, som
nu nått fram till 1760, och Samfundets för utgivande av
handskrifter rörande Skandinaviens historia välkända Historiska
Handlingar och Stockholms stadsböcker, den senare serien i det
närmaste avslutad. Detta är ganska blygsamt i jämförelse med
Danmark, vars ekonomiska resurser äro vida svagare än våra, men
där historieforskningen frikostigt stödes av stora fonder.
Det humanistiska forsknings- och författararbetet i Sverige är
i hög grad beroende av två stora fonder, den Humanistiska och den
Längmanska. Att uttala en bestämd åsikt om de principer, som
lett dessa fonders myndigheter vid tillgängliga medels fördelning,
vore omöjligt och olämpligt för den, som ej har närmare
kännedom om de ansökningar, som ingått, och de avgöranden, inför
vilka vederbörande nämnder ställts. Känt är emellertid, även
genom dagspressen ocli facktidskrifterna, att man på historikerhåll
känt sig missgynnad i förhållande till de arkeologiska och
kulturhistoriska vetenskaperna. Anslagens fördelning synes onekligen
i någon mån giva fog för en dylik uppfattning. Härmed är
naturligtvis ej sagt, att de ändamål, som med särskild frikostighet
tillgodosetts, skulle vara annat än i högsta måtto behjärtansvärda,
men proportionen är någon gång ägnad att förvåna.
Det bör även påpekas, att historien av naturliga skäl är föga
konkurrenskraftig gentemot t. ex. arkeologi, kulturhistoria och
konsthistoria, när det gäller att vädja till enskild frikostighet.
Den allmänna tidsströmningen ocli de sistnämnda vetenskapernas
mer konkreta forskningsobjekt måste här spela en utslagsgivande
roll. För vissa grenar av kulturhistorien tillkommer också det
tekniska intresse, som utgör en så betydelsefull faktor i svenskt
folklynne.
700
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
