Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Historien — en försummad nationell tillgång. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torvald T :son Höjer
För denna frestelse hava även framstående kulturskribenter
stundom fallit offer. Torsten Fogelqvists utfall mot de
akademiska prövningsinstanserna i en recension av d:r Beth Hennings’
Gustaf III-avhandling för ett år sedan och flere artiklar av Knut
Hagberg utgöra exempel härpå. Vidare visa de lekmän, som
anlitas för att anmäla historiska verk, ofta en i och för sig naturlig
osäkerhet, när det gäller att finna det väsentliga i arbetets
framställning och forskningsresultat.
Karakteristisk för historiens anspråkslösa plats i allmänhetens
medvetande är också den stora okunnigheten om främmande
märkesmän på området. Grannländernas ledande historiker utgöra
härutinnan inga undantag. Man jämföre petitnotiserna i svensk
press kring t. ex. en Johannes Steenstrups bortgång 1935 efter
en ovanligt lång oclx märklig forskarbana med hyllningskörerna
över betydligt ringare nordiska storheter på det estetiska eller
litterära området. Nordisk Familjeboks senaste upplaga känner
ej sådana forskare som t. ex. Alfons Dopsch (denne är dock
räddad till supplementet), Srbik, Webster och Temperley (men väl
operettstjärnan Marie Tempest). Friedrich Meinecke och
Hermann Oncken ägnas där 12 respektive 17 rader mot t. ex. Heinrich
Manns 44 ocli Remarques 32. Härmed är intet klander riktat mot
den ansedda encyklopedien: den är blott en känslig barometer på
allmänhetens intresse. Den nordiska radiodebatten om »Historien
och nuet» i december 1935 väckte i den svenska pressen ett mycket
svagt genljud.
Och dock — trots allt spåras ett mycket stort historiskt intresse
lios allmänheten, ehuru det för närvarande främst får söka sin
näring i de mer (dier mindre belletristiska och psykologiserande
biografier, i allmänhet av utländska skribenter, som våra förlag
introducera på den svenska bokmarknaden. Många bland dem äro
av stort intresse och värde, men även maschverk som Emil Ludwigs
talrika opera och Margaret Goldsmiths Kristina hava funnit
vägen till de svenska bokhandelsdiskarna. Att rikta detta intresse
på vår egen historieskrivning borde vara en viktig uppgift för
historikerna själva, för förlagen, för pressen och för de kulturella
myndigheterna.
Historikerna borde ■— för att sammanfatta önskemålen — ägna
mycket större uppmärksamhet än nu ett citt giva sina verk en
disposition och stilistisk utformning, som göra dem tillgängliga
704
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
