Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteratur - Den utländska mytbildningen kring den svenska krispolitiken. Av R. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
1933, blev väsentligt mera utpräglad under de följande månaderna trots
de pågående strejkerna. Att kriteriet icke är det lämpligaste, torde
väl numera vara tämligen allmänt erkänt. Sålunda framhåller t. ex.
Fisher i sitt nyss citerade arbete, att det alltid föreligger ett
tidsintervall på åtskilliga månader mellan förändringar i prisnivån och
och dessas återverkningar på arbetsmarknaden.
Försöken att precisera tidpunkten för konjunkturomslaget lia
naturligen i och för sig intet annat intresse än såsom utgångspunkt
för en undersökning av uppsvingets orsaker.
I många fall lia de utländska bedömarna påtagligen bemödat sig
att redovisa de olika faktorer, som härvid äro att beakta. I regel
fästes sålunda uppmärksamheten på den svenska penningpolitiken,
handels- och betalningsbalansernas förbättring, finanspolitiken och
de allmänna arbetena liksom slutligen också på den så småningom
återupplivade investeringsverksamheten från de enskilda
företagarnas sida. Mindre allmänt beaktad är däremot jordbrukshjälpen och
de goda skördarna. I fråga om avvägningen av de olika faktorernas
betydelse divergera däremot högeligen de skilda åsikterna.
Att vid en sådan bedömning subjektiva faktorer av förut antydd
beskaffenhet spela en mycket väsentlig roll, faller av sig självt. Ett
belysande exempel härpå erbjuder en diskussion mellan Kjellström
och Irving Fisher angående den svenska penningpolitikens betydelse.
Kjellström sammanfattar i sitt (på nyåret 1934 utgivna) arbete
resultaten av denna i följande fyra punkter: 1) deflationsprocessen
hade hejdats; 2) inflationsfaran hade avvärjts; 3) kronans inre
köpkraft hade på ett tillfredsställande sätt upprätthållits; 4) den
åsyftade successiva stegringen av grosshandelspriserna hade ännu icke
inträtt. Kjellström drar ur sina undersökningar slutsatserna, att
den svenska riksbankens penningpolitik icke visat sig vara ett
lämpligt medel för att lösgöra vårt land ur depressionens grepp, men
att den däremot lyckats förhindra en ytterligare skärpning av det
ekonomiska läget ocli sålunda haft profylaktisk betydelse.
Det är rätt roande att se, hur Irving Fisher i »Ståhle Money»
replikerar härpå helt enkelt genom att uttrycka sin odelade
tillfredsställelse med vad som uppnåtts, vilket lian finner vara nästan allt, som
den mest hängivne anhängare av stabiliseringstanken kan önska
sig; härtill bör emellertid anmärkas, att Fishers bok utkom c: a att a
månader efter Kjellströms och vid en tidpunkt, då även det fjärde
ledet i det svenska valutaprogrammet, en successiv mindre höjning
av grosshandelspriserna, begynt att förverkligas. Och i polemik mot
Rufus S. Tucker bestrider Fisher bestämt dennes (i »Barron’s» den
19 juni 1933 förfäktade) uppfattning, att »det finns starka skäl
antaga, att Sverige är ett av de tre eller fyra länder, som lidit
hårdast under de senaste aderton månaderna, och lika starka skäl att
tro, att försöket att behärska valutan har ökat svårigheterna». —
»Det förhåller sig på rakt motsatt sätt», utropar Fisher, och hänvisar
härvid till uttalanden och statistiska serier i bl. a. Ekonomisk
Översikt och Nationernas förbunds Monthly Bulletin.
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
