Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 14 november 1936 - Kampen mot religionsförföljelsen i Sovjetryssland. Av C. G. Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagens f rågor
märksamhet har givetvis i protestantiska länder väckts av
förföljelserna av evangeliska präster och deras familjer. Där funnos
tidigare nära 200 församlingar med 800 gudstjänstlokaler och 230 präster.
Av de sistnämnda voro i oktober 1935 ännu 14 i funktion; i februari
d. å. funnos blott 8 kvar. I utlandet sprides uppgiften, att
religionsförföljelserna äro på retur, att antalet avsatta och dömda präster
avtager. Det sistnämnda är nog riktigt; men det beror på, att det
finns så få — snart inga mer kvar att avsätta!
Länge hade blott periodiska protester rests mot dessa
ohyggligheter. Omsider har organiserats en politisk motaktion, ej blott mot
religionsförföljelserna i Sovjetunionen utan även mot
ateistpropagandan i andra länder. På engelskt initiativ igångsattes i oktober 1933
Pro-deo-rörelsen, omfattande representanter för olika kyrkosamfund.
Den har sitt centrum i Genève, varest en kommission (P. D. K.) med
särskild byrå upprättats, samt är förgrenad till en rad länder, där
lokala kommissioner bildats. Kommissionen, som ej utgör en
förening i vanlig mening, liar tagit till uppgift att understödja de
kristna kyrkornas motaktioner mot religionsförtryck liksom att
hjälpa förföljda trosförvanter. Den vill genom publicistisk
verksamhet, utställningar, föredrag o. dyl. öka människors kunskap om
gudlöshetspropagandan samt väcka deras samveten till insikt om och
ovillkorlig plikt att bekämpa denna. Den förtjänar allt stöd, både
ideellt och materiellt. En viss avspänning av religionsförföljelserna
i Ryssland har redan inträtt, vilket torde få tillskrivas den
internationella reaktionen mot barbarismen. Men denna avspänning torde
få anses som taktik eller camouflage.
Ty hur är det i verkligheten? Att de ryktesvis omtalade ansatserna
till reträtt skulle ha lett till något bestående resultat av betydelse, är
ej känt. I sovjettidningen Pravda (d. 3 febr. 1936) omtalas »de
gud-lösas» förbunds omfattande arbete bland folk i fabriker,
kollektivjordbruk och gruvor. Man har bildat omkring 5,000 »celler» —
omfattande c:a 5 miljoner aktiva »kämpar» — samt upprättat 30
gudlöshetsmuseer. Förbundet håller tiotusentals lokala möten årligen.
Under kampanjen mot påskfirandet (1935) — den ortodoxa kyrkans
största högtid — höllos över 3,600 möten. Lenins änka, Kroupskaja,
har i förbundets tidning (nov. 1935) uttalat, att uppfostran av de
ateistiska barnen var och förblev sovjetstatens mål.
Tjänar det då något till att med en stor apparat kämpa mot
sov-jets antireligiösa manifestationer? Härtill kan svaras, att det icke
är så belt med »de gudlösas» framgångar ens i Ryssland. I
centralrådet för »de kämpande gudlösas förbund» (augusti 1935) klagades
över, att det antireligiösa arbetet betänkligt avtagit. I Leningrad
ha många »aktivister» övergivit den aktiva propagandan — likadant
i Ukraina och på diverse håll i norr, i Sibirien m. fi. trakter.
»Cellernas» medlemsantal har betydligt minskats. Det är något »artificiellt»
över hela rörelsen. Belysande är även att sovjettidskriften »Die neue
Welt» (citerad efter den ryska dagliga tidningen »Poslednije Novosti»
den 7 okt. 1935) klagar: »Vi se i U. S. S. B. unga personer, som ge-
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
