- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
762

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Arvid Lindman †. Av Elis Håstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARVID LINDMAN f

Amiral arvid lindmans brådstörtade död spred — trots
vår jäktade tids oförmåga att dröja inför människoöden — en
djup förstämning över hela nationen. Flygkatastrofens
ohygglighet hade ej behövts för att hans död skulle likna något av en
verklig landssorg. Över partigränserna fanns sedan länge ej blott
en sann respekt utan även en öppen eller hemlig beundran för
Arvid Lindman, den outtröttlige, den i med- och motgång like, den
starke kämpen. Och när han i fjol tillsynes lika vital som
någonsin böjde sig för årens mängd, hyllades han av meningsfränder
och motståndare i sällsporda former. i tre decennier — och tre av
de händelserikaste i vår nya historia — stod han i skottlinjen utan
att skona sig eller fegt springa undan, men han förunnades till
sist att få uppleva det ögonblick, då striden kring hans namn
förbyttes i aktningsfull vördnad och hög uppskattning av hans
gärning. Trots sina sjuttiofyra år bar lian på en förskräckelse för
tomrummet, på en fruktan för sysslolösheten; övergången till
första uppbådet fattade lian säkerligen som ett halvt avsked till
livet, och det stred mot hans natur att i kontemplation kunna vila
på lagrarna. Just därför låg det både något symboliskt och en
försynens följdriktighet i att låta honom ryckas bort med den
resoluta snabbhet, som han själv i livet älskade.

Arvid Lindman ägde många av de egenskaper, som konstituera
en stor politiker och en stor människa. Att han icke ägde alla,
gör honom icke mindre, ty ofullkomligheten delade lian med sina
samtida. Han var en harmonisk människa, som inneslöt sig i en
värld av kategoriska plikter och fann sin jämvikt i att arbeta
och arbeta på det mest systematiska sätt; endast därigenom kunde
han följa alla frågor inom sina vida intressesfärer och hinna med
alla uppgifter, tilldelade eller självåtagna. Han var, såsom Nathan
Söderblom formulerat det, en luthersk kallelsemänniska,
obönhörligt sträng i kravet på sig själv och därför utan aktning för dem,
som ville »flyta över» eller njuta det politiska arbetets frukter utan
att underkasta sig dess vardagliga vedermödor. Han var en god

762

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free