Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - En professor upplever sin samtid. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Wistrand
Fredrik Böök liar på sin nya svenska resa gjort upptäckter,
vilka för den del av svenska folket, som i likhet med honom i dem
se nyheter, äro både nyttiga och nödvändiga att göra. Han har
förnummit, att något hat mellan arbetsgivare och arbetare
knappast existerar på våra arbetsplatser, att social omvårdnad och
social förståelse hos näringslivets ledare växt i jämnbredd med
den ekonomiska utvecklingen och att uppskattningen av
industriledarnas insatser är oväntat stor hos arbetarskarorna. För dem,
som haft någon kontakt med industriella frågor, innehåller detta
ingen nyhet; man kan i själva verket icke upphöra att förvånas
över att kunskapen härom icke långt före detta blivit allmän
egendom. Gamla åskådningars förmåga att hålla sig kvar är
avsevärd, och mången i vårt land, som håller sig för god borgare,
ser på den s. k. storfinansen och storindustriens män på ett sätt,
som är långt fördomsfullare än deras, vilka i förhållande till
industriledarna stå som företrädare för en traditionell politisk
motsatsställning. I sådana fördomar liar mången planta i den
politiska vildtloran trott sig finna god jordmån. Det finnes mera
än en professor, läroverksadjunkt eller tjänsteman — för att taga
exempel ur högen — för vilka begreppet industriledare innehåller
mera beröringspunkter med begreppet industririddare äa blotta
ordlikheten. Att denna misskända klass, till vilken vårt
samhällsliv i denna stund står i större tacksamhetsskuld än till någon
befolkningsgrupp i vårt land, numera skall i så hög grad inom
samhället dela det öde, som en gång var arbetarklassens, att i största
utsträckning uteslutas från varje väsentligt inflytande på landets
politiska utveckling, utgör en misshushållning med andliga
tillgångar, som måste komma att olyckligt påverka vår ocli vår
efterkommande generations öden.
Det är i detta sammanhang, som man kommer till reservationer
vid läsningen av Bööks arbete. Han stannar mången gång •— och
med rätta — i beundran över vad som uträttats av personer,
vilkas livsverk helt betingats utav tillvaron av hittillsvarande
ekonomiska system, men de slutsatser han drager av vad ban
iakttagit, gå mot accepterandet av en ny och kollektivistisk
samhällstyp. Här felar det riktiga perspektivet. Det fordras ej
mycket eftertanke för att konstatera, huru hela denna väldiga
utveckling ej är en produkt av ett kollektiviserat samhälle, som
nästan på varje punkt trampar ekonomiska lagar under fötterna
— tvärtom, det är cn fråga, som är långt mera än enbart retorisk,
772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
