Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - En professor upplever sin samtid. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En professor upplever sin samtid
huruvida den någonsin skulle kunnat hava kommit till stånd i ett
kollektiviserat samhälle. Ali vår samtids erfarenhet betygar
motsatsen. Planhushållningsländerna äro ej välståndsländer. Det är
ett utslag av historiens tragiska ironi, att fåvitska händer stå
redo att dräpa den ekonomiska friheten just vid en tidpunkt,
dälden i handling visat sin oförlikneliga överlägsenhet över andra
system, som leva högt på den dunkla mytens långvariga övertag
över verkligheten.
När man i Bööks bok ser en uppgörelse med konservatismen är
det med hans egen konservatism. Den har vuxit fram ur
roman-tiskt-elegiska stämningar, av vilka de fångas, som ännu icke levat
livet eller som fått leva ett lugnt liv. Sådana hava aldrig hållit
i mötet med verkligheten. Hade konservatismen icke andra
ideologiska rötter än stämningar av detta slag, då vore ingen
uppgörelse nödvändig, att storma emot dem vore att sia in öppna
dörrar. Med det slaget av konservatism har den verksamma
liö-geruppfattningen i svensk politik och samhällsliv föga
gemensamt. Kanske är det till slut en av orsakerna till den svenska
högerns för tillfället trängda ställning, att den så litet hemfallit
åt myt ocli romantik, att den söker dem varken i det förflutna
eller det tillkommande. Den lovar varken att föra tillbaka till
lyckoriken, som aldrig existerat, eller framåt till sådana, som
aldrig komma att existera. Det är konservatismens både styrka
och svaghet, att den står på verklighetens fasta, ibland
obehagligt kalla och hårda mark. Det är en svaghet för ögonblicket, ty
konservatismen kan aldrig förfalla till den illusionskonst, vars
skådespel skarorna på marknadstorget gärna önska se. Dess
styrka åter ligger i den kyliga illusionslöshet, som ser till tingens
rätta väsen och sammanhang oeh därför förstår att ingen vare sig
materiell eller andlig kraftutveckling kan byggas på annat än den
enskildes pliktkänsla och ansvar. Att alltid, även i motvind, hävda
denna essentiella uppfattning, är levande konservatism, som måste
segra i det långa loppet. En sådan konservatism är just, andligen
talat, det fjäderstål, som Böök själv efter sitt Sandviksbesök önskar
i sin närhet som en symbolisk varning emot den slappa leken.
Män som Fredrik Böök skulle hava en stor uppgift i vår tid.
Sverige har kanske aldrig ägt en mer bländande journalist än
han. Han har under många år haft ett inflytande på svensk
bildad opinion som endast få. Man frågar sig med undran vart hans
väg nu bär. Han synes icke själv kunna giva svar på frågan.
773
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
