Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - I morgondagens skugga. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I morgondagens skugga
samman med mänskligt väsende, så länge fåvitskhet och ängslan
hört till livets grundmakter. Skall Huizingas omdöme ha någon
mening alis, så är det som uttryck för den vises löje över att
»dårskap sättes på höga platser», som redan Predikaren uttryckte
det. Att däremot avfärda den demokratiska parlamentarismens
tilltrasslade problem med ett slagord som det om puerilism är
ju häpnadsväckande lättköpt. Och man frågar sig om Huizingas
term — stödd på sådana osammanhängande och osäkra exempel
— verkligen underlättar en analys av tidens problem eller om
den inte tvärtom ger vetenskapens och det ryktbara
forskarnamnets sanktion just åt den kåserande lättvindigheten.
Detsamma gäller det närmast följande kapitlet om »övertro»,
där Huizinga sammanför å ena sidan astrologiens
återuppblomstring oeh därmed besläktade företeelser, å andra sidan — tron på
det moderna krigets ändamålsenlighet. Greppet ger anledning till
några eleganta och bittert ironiska vändningar, men det gällde
ju här en allvarlig analys av samtidsproblemen och ingenting
annat. De företeelser, som ytterst bidraga att göra det moderna
fredsproblemet så komplicerat, äro ju exempelvis den ryska
kommunismen, den japanska eller den tyska nationalismen i deras
hänsynslösa tillspetsning. Man kan ha många åsikter om dessa
makter och bland annat också med skäl hålla före, att de rymma
element av dårskap och förblindelse, men man har inte längre
mycken tid tillövers för det rationalistiska smålöje, som gitter
sammanställa dem och deras verkningar med tendensen att besöka
kotknackare eller vanan att lia en mascot på sin bil. Om berömda
herrar ha rätt att ta sig en del friheter, så borde de knappast
passa på att ta dem när de ■—• i så eminent grad som Huizinga
i förevarande bok •— tala ex cathedra.
Något av samma alltför stora enkelhet utmärker också vissa
av Huizingas moraliska omdömen. I sin iver att hävda klara
etiska värderingar råkar han ibland rätt och slätt uppträda som
en ordinär moralist. »I morgondagens skugga» rymmer exempel
på den saken, men med särskilt programmatisk tydlighet kommer
den till synes på ett ställe i ett annat av hans arbeten, den lilla
skriften Nederland’s geestesmerk (reviderad upplaga, Leiden 1935,
sid. 24), där lian skarpt klagar över att Lenin efter sin död
kommit att bedömas som en av historiens hjältar och statsgrundare
och rentav blivit jämförd med Napoleon fastän han — vilka
förtjänster han än för övrigt kan ha haft i sin strävan — ändå är
779
55— 36749. Svensk Tidskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
