Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - I morgondagens skugga. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I morgondagens skugga
sättning att uträtta något, däribland de kristna kyrkorna; i själva
verket lära väl i förbigående sagt nästa års ekumeniska
världskonferenser i Storbritannien bli en på många sätt avgörande
prövning av kyrkornas villighet och förmåga att på denna punkt
handla å ena sidan utan räddhåga men å andra sidan också utan
inmängande av politiska antipatier eller parti synpunkter. Men
med ett erkännande av dessa sammanhang är inte allt sagt.
Statens självförhävelse sammanhänger ju ändå i väsentlig mån med
en statens kris, med den oerhörda svårigheten att inom den
nutida demokratiens ram skapa tillbörlig balans i statslivet och ett
naturligt förhållande mellan enskilda och allmänna intressen.
Om det diktatoriska regementet förvisso inte betyder någon
slutgiltig lösning av dylika problem — diktaturens trots alla heroiska
fraser ibland redlösa beroende av massans och det
svårdiscipline-rade härskarpartiets krav kan ju inte vara någon fördolt — så
bli ändå alla angrepp mot diktaturerna meningslösa, så länge man
inte tar upp frågan om detta deras allmänna sammanhang.
Huizinga själv är nu inte alldeles blind för det demokratiska
statsskickets svårigheter, som han har berört i en förut omtalad
broschyr och mot vars yttringar han för Hollands del
rekommenderar ett tekniskt-politiskt botemedel, den proportionella
valmetodens avskaffande. Men i sin stora diagnos fäster han sig
egentligen vid isolerade företeelser sådana som den ene eller andre
tyske rättsfilosofens teorier, och berör med mycket lätt hand den
djupare liggande sjukdomen. Likväl synes det orimligt att kunna
övervinna diktaturerna annat än inifrån, genom förståelse för
deras relativa berättigande som reaktion mot demokratiens
brister och därmed genom försök att i en fördjupning och förnyelse
av demokratien själv skapa det enda hållbara beviset för deras
umbärlighet. Den sanning, som ytterlighetsrörelserna till höger
och vänster böra ha klargjort, är nu den, att en sådan förnyelse
kan skapas varken genom rent tekniska åtgärder eller genom
tillgodoseende av yttre intressen utan att den måste bygga på ett
nytt andligt kraftflöde, en ny hänförelse. Ett element i en sådan
hänförelse kan givetvis vara besinningen kring internationella
värden liksom kring sanningskrav och rättsprinciper, men allt
detta är skäligen abstrakta ting, som därför bara kunna få en
begränsad räckvidd. I själva verket fordrar därför de liberala
kulturvärdenas eget bestånd en starkt positiv inställning till just
de irrationella värden, som diktaturerna drivit in absurdum, men
781
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
