Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldepolitik
och riddersman. Om den var historiskt riktig och rättvis, det
bekymrade honom föga. Om Napoleon berett Tegnérs fosterland
den största olycka det råkat ut för — han var lika fullt inför
skaldens estetiska syn hjälten framför alla andra, örnen, som ej
frågar efter »småkräken» omkring eller under honom. Mer än
väl någon annan svensk skattade Tegnér åt den
Napoleonsförgud-ning, som Bernhard von Beskow betecknat som en av de
besynnerligaste myter, som förekommit i hela den nyare historien.
Det kan tyckas, som om det under dessa förhållanden vore
tämligen lönlöst och meningslöst att fråga efter, vad Tegnér haft för
mening i den eller den politiska frågan, om den eller den
historiska eller politiska gestalten. Det är ju bara skaldepolitik,
känslopolitik, tomt estetiserande. Det kan ju inte på något sätt
erbjuda samma intresse som att följa Geijers eller Hans Järtas
eller t. o. m. Atterboms politiska tankebanor. På en sådan
invändning skulle man emellertid kunna svara med att citera Tegnérs
ord i Epilogen: »Allt snillrikt träffar som en blixt: det är ett
ögonblickets barn, men ögonblicket utav dess verkan går igenom
sekler.» Om man läser den sällsynt fängslande lektyr, som heter Esaias
Tegnérs samlade skrifter, och i hans dikter men kanske ännu mer
i talen och breven följer hans uttalanden i tidens frågor, även de
politiska, så måste man säga, att den mannen liar inte talat i
vädret. Tror man på intuitionen såsom förmågan av klarsyn och
blick för det väsentliga, så har man lios Tegnér bevis nog. Man
kommer också att tänka på hans egna ord om poesien: »ali poesi
bör vara modern i samma mening som blommorna om våren».
Detta gäller om nästan allt vad Tegnér skrivit. Det har det
aktuellas friskhet över sig, ja det är ofta så aktuellt och levande, att
man nästan skulle kunna tro det vara skrivet just för det
nuvarande ögonblicket. Men det är icke ett logiskt system: det är ofta
inkonsekvent, irrationellt, alltid personligt och buret av ett starkt
temperament. Att patologiska inslag ofta röja sig även i Tegnérs
politiska uttalanden, skall ingalunda förnekas. Lynnets
skiftningar i mörkt skärpa hans kritiska blick, men solsångarens
patos kan också ge vingar åt hans tal.
# #
#
Som utgångspunkt vid den axplockning ur Tegnérs politiska
uttalanden, som här skall göras, välja vi lians inställning till de
787
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
