Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Jacobson
gamla men ständigt nya spörsmålen om frihet och ordning,
ledare och massa — demokrati och diktatur, som man numera helst
uttrycker sig. Då Georg Brandes talar om Tegnérs politiska
»fri-sinnighet», har han utan tvivel träffat ett väsentligt drag hos
honom — förutsatt att man tar ordet »frisinnighet» eller »frisinne»
i dess ursprungliga, äkta betydelse. Hans frihetspatos var starkt
ocli äkta; sällan eller aldrig liar man i svensk historia mött en så
friboren ande som Esaias Tegnér. »Jag tränger mig ej gärna
fram någonstädes, minst hos de store, för vilka jag ej passar. En
smula jakobin har jag också varit från barndomen, och jag är nu
för gammal att ändra mig», vittnar han en gång om sig själv.
Hemligheten i ali styrelsekonst är att giva folket fritt, säger lian
i sin ståtliga Karl Johans-dikt. Hans tal vid reformationens
jubelfest 1817 utmynnar i en lovsång till friheten. Den
frihetsande, som redan länge uppenbarat sig i Europa, kan aldrig
förkvävas. »Vad är det», frågar han, »som folken fordra i norr och
söder? De fordra endast, vad statens natur självmant kräver,
såvida den skall vara en bildningsanstalt för mänskligheten och
icke en negerplantage, med miljoner slavar och en enda herre
med sina underfogdar. De fordra ansvar, även å de härskandes
sida. De fordra yttranderätten så fri och oförkränkt, som
ordningen ocli landets säkerhet kunna medgiva, emedan den är
frihetens andedräkt, emedan var och en, som onödigtvis inskränker
den, skär tungan utur statens mund och förråder, att ban, likt
Orientens tyranner, vill betjänas endast av stumme slavar.»
Varför föll Napoleon? frågar talaren vidare. Ingalunda, genom
tillfälliga företeelser, ännu mindre genom sina motståndares
överlägsenhet, utan han föll, »emedan despotismen är alla dylika
själars uniform; han föll, emedan han brottades med tidens ande,
som var starkare än han själv». Frihetens, även den borgerliga
frihetens, sak är icke, sade Tegnér, främmande för dagens
högtidlighet, ehuru denna egentligen gäller reformationsminnet,
»Lagbunden frihet, under vad gestalt som helst, är vår
trosför-vant. Den är en född lutheran, liksom vi.»
Märk ordet: lagbunden frihet! Det är inte likgiltigt. Då
Tegnér i »Sveas» senare parti tecknar sin drömda framtidsstat,
skildrar lian dess samhällstillstånd i orden: »Lag och frihet hålla vakt
kring tronen.» »Där vart ordning ibland frie männer» — så
uttrycker ban i Akademisången resultatet av Gustav III:s
revolution. Vid 1829 års riksdag hade konstitutionsutskottet föreslagit
788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
