Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Jacobson
icke vara regeringens motståndare titan endast »dess varnande
genius, dess samvete ibland folket». Den borde icke förspilla tid
ocb talegåva på småsaker. »Det är till stora fall, som blixten
måste sparas.» Oppositionen vid 1823 års riksdag fyllde dock inte
måttet i Tegnérs ögon; den var dels för överdriven, dels för ytlig
ocb blev därför icke blott ineffektiv utan direkt skadlig.
Yid denna tid, i början av 1820-talet, räknade man ännu Tegnér
såsom tillhörande den liberala och oppositionella sidan, och man
sökte konstruera fram en motsats mellan honom och Hans Järta,
vilken samtidigt i tidskriften Odalmannen framträdde som den
utpräglade konservatismens målsman. Om en sådan motsättning
var dock Tegnér ej medveten. Visserligen var han icke av samma
åsikt som Järta i vissa politiska frågor, men orsaken härtill var,
såsom ban skrev i ill Beskow, delvis att »jag så föga speculerat i
dylika ämnen, att jag däri med rätta misstror mitt omdöme». I
själva verket säger ban sig uppriktigt beundra Järtas stora
gåvor och hans framställningssätt, »utan tvivel det livligaste och
skönaste, som för närvarande kan uppvisas i Sverige».
Om Tegnér sålunda redan i början av 1820-talet var i viss mån
kritiskt inställd mot den liberala oppositionen och i samma mån
mindre avog mot konservatismens talemän, så liade han 1830
tagit steget fullt ut. Detta framgår mycket starkt t. ex. av ett brev
till C. F. av Wingård den 29 december 1830. Wingård var känd
för sin obenägenhet för nyheter och sin politiska »absolutism».
Den förra liar — erkänner Tegnér — »sin naturliga
förklaringsgrund i det haltlösa, flacka, barnsliga, som röjer sig i flera, av vår
tids innovationer och vilket du, som är föga äldre men mycket
klokare än jag, före mig insett». Vad beträffar Wingårds
politiska »absolutism», så hade den, menade Tegnér, »sin fullgiltiga
ursäkt i vår hundrahövdade och dock huvudlösa, eländiga,
vinglande opposition, den jag föraktar lika ärligt som du».
Man skulle alltså kunna uttrycka saken så. Tegnér var en
frihetsvän, en friboren människa som få, men den frihet han älskade
var lagbunden, förenad med ordning, rätt och vett. Despotism
avskydde ban, men lika mycket ogillade han den småsinta
grälsjukan och kritiklusten. Tegnér var demokrat så till vida som
ban icke under några villkor erkände bördens och legitimitetens
anspråk. I sitt tal på Växjö gymnasium 1835 framhåller ban så-
790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
