Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldepolitik
A^älde i sin krets, liksom det ej gives någon storm, som ej blåser,
eller någon örn, som ej stiger mot solen.» Tegnér säger sig älska
friheten lika varmt och kanske med säkrare övertygelse än våra
tidningsskrivare. Men politisk frihet är »en människoinrättning,
som ej kan upphäva naturens eviga ordning, och naturen har sin
konstitution för sig själv, gillad och antagen på skapelsens stora
riksdag».
Man skulle kunna säga, att Tegnér hävdat den dynamiska
principen i statslivet. Man märker hans motvilja mot abstrakta
sche-mata, hans sinne för det levande livet med dess oändliga nyanser.
I sitt tal på Oscarsdagen 1823 anställde han en vidräkning med
de gängse statslärorna. Den då moderna konstitutionalismen ville
undanröja å ena sidan despotismen, å andra sidan anarkismen och
åstadkomma jämvikt i statslivet. Gränserna mellan kung och
folk skulle på det noggrannaste bestämmas. »En allmän
konstitutionsfeber yppade sig i hela Europa. Men till grund för dessa
konstitutioner lade man vanligtvis en blott och bart abstrakt
teori, som, om den var riktig i sig själv, likväl ej kunde vara
genast ocli på alla ställen användbar. Alla dessa
statsförfattningar blevo därför varandra lika, som hade de varit beställda
efter samma mått och på samma verkstad. Men en konstitution
är icke ett sådant överplagg, den är icke gjord att hänga lös på
nationen. Igenkänner folket icke däruti sitt eget lynne, sina forna
minnen och inrättningar, ja t. o. m. sina fördomar, så blir en
sådan statsförfattning, ali sin förnuftsenlighet oaktat, främmande,
likgiltig, stundom också förhatlig ... Dylika konstitutioner likna
lövsalar, uppförda för tillfället av fällda trän, som man sticker
ner i jorden: de grönska för dagen, men snart är den konstlade
härligheten förvissnad, och nästa morgonsol ser i stället blott
förtorkade lövruskor.»
Detta är de enbart »spekulativa» konstitutionernas öde. »De
historiska konstitutionerna däremot, som växt upp och utbildat
sig med folken, stå just därigenom på sin egen rot och trotsa
tidevarven, så vitt som mänskliga verk förmå.» Som exempel anför
Tegnér Englands statsförfattning. Lika felaktig som den må vara
i teorien, lika förträfflig har den visat sig i utövningen, därigenom
att den är nationell i ordets högsta bemärkelse. I detta
sammanhang ger Tegnér också ett erkännande åt den svenska
fyrståndsrepresentationen; den kan visserligen icke försvaras i teoretiskt
hänseende, men »den är seklernas verk, den har blivit nationens
793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
