Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Svensk film. Av E. W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk film
Frigörandet av fototekniken på nytt ledde till en överdrift med
allehanda trick, sökta inställningar, dubbelkopieringar, konstigt
snarare än konstnärligt »montage», vitsiga »övertoningar» o. s. v.
Lustigt var att vid en för en tid sedan arrangerad föreställning
med prov på både äldre och nyare svensk film konstatera hur
fotografen i den nyssnämnda »En natt» — en av de tidigare, ambitiösa
svenska ljudfilmerna — illustrerade framrusandet av ett tåg
genom att fotografera banan i alla möjliga och omöjliga vinklar.
Av naturliga skäl är en del av den svenska publiken — ocli för
bara några år sedan var denna del ännu större än nu — besvärad
av de utländska filmernas talade dialoger och de surrogat för
svensk översättning av replikerna, som måste inkopieras i bilden.
Detta jämte en förklarlig förkärlek för att se svenskt folk ocli
svenska miljöer på den vita duken bidrog till att göra
produktionen av svensk film till ett i allmänhet mycket lönsamt företag.
leke sällan startade nya producenter på mycket lösa ekonomiska
boliner. Allehanda ovidkommande hänsyn togos vid de aktiva
krafternas utväljande. Bristen på särskilt yngre
skådespelarkraf-ter ledde till lancerandet av en rad obetydliga och oskolade
»stjärnor», som ytterligare sänkte nivån på vad som bjöds. Detta
— särskilt det i stor utsträckning underhaltiga
skådespelarmate-rialet i svensk film —, har kanske lika stor skuld i den inhemska
filmproduktionens en smula överdrivna vanrykte som de klena
manuskripten.
En fråga av mer än teoretiskt intresse skulle man kunna
formulera sålunda: Har den myckna svenska underhållningsfilmen, som
i vissa avseenden har varit tämligen undermålig, dock icke givit
något av värde? Det är åtminstone undertecknads övertygelse att
man måste svara jo. Ett namn kommer osökt för en: Fridolf
Rhudins. Rliudin var kanske den mest genuint svenska kraft, som
någonsin medverkat i svensk film. Om ban icke var skådespelare
i den bemärkelsen att han kunde fritt gestalta varierande
karaktärer, så kunde ban till gengäld, man frestas att säga genialt,
uttrycka ett drag hos svensk allmoge: det ironiskt turnerade sunda
förnuft, som med ett vilseledande uttryck ofta kallas
»bondslug-het». Han personifierade satsen »han var inte så dum som han
såg ut». I sin filmgärning utförde han därigenom en för sund
svensk självkänsla hälsosam gärning.
I allmänhet har den enkla underhållningsfilmen av svenskt
märke eftersträvat att förmedla något som i vår värld synes bli
803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
