Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Brudkronan och konungakronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
Några mindre skandaler med tronföljaren, vilken bl. a. inkallades
som vittne (ej svarande) i ett skilsmässomål, väckte bekymmer för
framtiden, men innan Edward YII vid femtionio års ålder fick
bestiga tronen hade han hunnit stadga sig, och ej ens det
viktorianska pryderiet kunde längre finna något att anmärka mot hans
privatliv.
Dessa bilder ur det engelska konungahusets äldre historia ha sitt
intresse soin bakgrund till den nu pågående krisen. Konung Edward
VIII och ej minst hans konungarike skulle helt säkert ha varit att
lyckönska, om han fått vänta på kronan lika länge soin farfadern;
å andra sidan framstår ju lians beteende i en närmast förklarad
dager i jämförelse med Georg IV:s.
Varför har då den anglosaxiska opinionen så kraftigt reagerat mot
konungens ifrågasatta äktenskap med en amerikansk societetsdam?
Anledningen är klar: hennes två tidigare äktenskap, båda upplösta
genom skilsmässa och det sista så nyligen, att man väl icke utan
skäl förmodat att förhållandet till konungen varit orsak till
brytningen. I och för sig skulle ett kungligt äktenskap med en dam av
borgerlig härkomst helt säkert ha väckt ett jubel, i jämförelse
varmed minnet av alla tidigare furstebröllop förbleknat, och tillgången på
prinsessor är i efterkrigstidens Europa icke heller så stor, att något
dylikt skulle ha varit annat än ytterst naturligt. Men läget är nu
onekligen ett annat. Trots allt lever hos det engelska folket, och ej
minst i besittningarna bortom haven, kvar mycket av den
viktorianska andan. Det är betecknande, att höga anspråk i England pläga
resas även på regeringsmedlemmarnas privatliv. Konungens tidigare
liv har icke heller varit av den beskaffenheten, att man är lielt
övertygad om att det endast är den oskyldiga och ljusblå romantiken
som ligger bakom hans envisa fasthållände vid en giftermålsplan,
om vilken intet ord yttrades, innan hans tronbestigning var ett
fullbordat faktum, men som å andra sidan nödvändigt måste genomföras
före kröningen. Man skulle annars ha kunnat tycka, att saken skulle
ha kunnat ordnas lättare och mera smärtfritt genom en avsägelse
från tronföljden, medan Georg V ännu var i livet; eller, alternativt,
att åtminstone något år skulle ha kunnat få förflyta mellan Mrs.
Simpsons senaste skilsmässa och den kungliga förmälningen.
I själva verket är det likväl tämligen likgiltigt, vilken moralisk
ståndpunkt man intar till frågan, och det gör närmast ett löjligt
intryck att studera det lidelsefulla ståndpunktstagande för och emot,
varpå exempel icke saknas lios tidningspressen t. o. m. i vårt
avlägsna land. Det må vara riktigt som den gamle och alltmera
jul-tomteliknande Lansbury, glömsk av arbetarerörelsens
programmatiska saklighet, i hastigheten yttrade, att ingen konung upplevat en
mera vacker ocli romantisk kärlekssaga; man må med aldrig så stor
rörelse läsa den inblandade damens egen melodramatiska, om god
reklamteknik vittnande förklaring, att »konungen ensam skall vara
min domare»; kvar står i alla fall det faktum, att hela episoden
skakat konungamaktens auktoritet. När Stanley Baldwin hårdnackat
811
57 — 36749. Svensk Tidskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
