Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Tysk-japanska avtalets tolkning. Av —t - Tilläggsmandaten. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
fattas som första ledet eller momentet i en på lång sikt och på bred
basis lagd aktion, vilken siktar till att slå vakt om de nationella
intressena i världen. Ej osannolikt kan man därför trots den just nu
efter Buenes-Aireskonferensen aktuella panamerikanismen vänta sig
en utvidgning av den antikommunistiska kampen utöver vad som
kommit till uttryck i det tysk-japanska avtalet.
Med hänsyn härtill var det säkerligen riktigt att antaga, att det
faktum att von Ribbentrop undertecknade fördraget, var avsett som
en gest mot England. I egenskap av ambassadör i Londen
manifesterade han Tysklands vilja att beakta de brittiska intressena, ocli när
undertecknaren av fördraget icke var utrikesministern utan en
framstående partimedlem, betonades därmed att avtalet icke var en rent
mellanstatlig angelägenhet i vanlig bemärkelse.
Även artikel 3 erbjuder åtskilligt av intresse för den politiske
iakttagaren. I andra stycket av denna artikel heter det: »De
fördragsslutande staterna skola i behörig tid före denna frists utgång träffa
överenskommelse om samarbetets vidare utgestaltning.» Denna rätt
ovanliga uppsägningsklausal bör antagligen tolkas sålunda, att
överenskommelsen endast är avsedd att vara preliminär. Efter de
avtalade fem åren är det tydligen meningen att på grundval av gjorda
erfarenheter ytterligare utbygga fördraget. Uppenbarligen hoppas
kontrahenterna, att detta separatavtal så småningom skall komma
att inbyggas i en allmän antikommunistisk pakt. Vad som nu sker
får nämligen uppfattas som en strävan från de autoritärt styrda
staterna icke att isolera sig i ett eget block mot kommunismen utan i
stället att utvidga denna blockbildningen till en antikommunistisk
världsfront, omfattad av alla de nationer, som såväl i teori som
praktik taga avstånd från kommunismens läror.
Sovjetdiplomatin under Litvinovs ledning har alltid använt den
taktiken att betona, att Sovjetunionen och dess regering icke haft
något med kommunistiska internationalen att göra. Därigenom liar
det lyckats Sovjets makthavare att komma in i Genève och bedriva
sin s. k. kollektiva fredspolitik. Rent formellt folkrättsligt sett äro
Sovjetunionen oeh Komintern två skilda politiska företeelser. Men
denna taktik, som inbragt Sovjet så många strategiska fördelar,
liar nu vänts till ett vapen mot Sovjetryssland självt. Då Komintern
formalrättsligt betraktat — hur det förhåller sig i realiteten är en
annan sak — icke kan identifieras med något lands regering, kunna
andra länder vända sig mot denna politiska företeelse utan att
därmed begå en mot en annan stat riktad handling. Och det är just vad
som skett genom det tysk-japanska avtalet — Sovjet har fallit eller
åtminstone kan falla i den grop, som grävts åt andra. —t.
Frågan om tilläggsmandat har numera kommit i ett något
annat läge än tidigare. När proportionalismen en gång i
tiden infördes, kunde man erfarenhetsmässigt och på goda grunder
anse det vara av relativt underordnad betydelse, om partierna fingo
några mandat för litet eller för mycket, helst som den gamla första
838
[-Tilläggs-mandaten.-]
{+Tilläggs-
mandaten.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
