Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Kyrkan och tiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KYRKAN
OCH TIDEN
Av kyrkoherden docent JOHN CULLBERG, Balingsta
Rubriken här ovan är i och för sig mångtydig och därför
tämligen intetsägande. Det kunde exempelvis vara fråga om att
söka utreda förhållandet mellan det tidlösa och det tidsbestämda
i den kristna kyrkans eget liv eller att fastställa några allmänna
principer för kyrkans och kulturutvecklingens ömsesidiga
påverkan genom seklerna. Båda uppgifterna kunde vara lockande nog
för någon idéhistoriker. Här åsyftas emellertid något helt annat
och mera näraliggande. »Kyrkan» betyder i detta sammanhang
helt enkelt den svenska folkkyrkan av i dag, och med »tiden»
menas den andliga situation, i vilken vi f. n. befinna oss. Frågan,
som skall sysselsätta oss, hänger nära samman med det på sistone
från skilda håll framställda kravet på en kyrkans reformation.
Som bekant har ärendet debatterats t. o. m. i Sveriges riksdag.
Tiden kräver, har man sagt, en reformation av kyrkan, och om inte
kyrkan tillmötesgår detta tidens anspråk, så har den satt sig själv
ur spel och måste bedömas och behandlas därefter.
En sak kan här genast slås fast. Det dåraktigaste, som kyrkan
i detta läge kan göra, är att slå den framställda kritiken i vädret
och betrakta den såsom ovidkommande. Historien kan dessvärre
uppvisa icke så få exempel på kyrkosamfund, som så förbenats och
förstenats i traditionalism, att de inte längre haft något att ge sin
samtids människor. Kyrklig självgodhet är aldrig försvarlig, och
allra minst i en situation, då tidens alla kriser och vanskligheter
kommit människorna att med nytt allvar spana efter de andliga
kraftresurser, med vilka kyrkan säger sig vara betrodd.
Högdragna gester pläga i allmänhet vara symtom på en viss
valhänthet i umgängelsen. Det måste ligga i kyrkans eget intresse att riva
bort den bråte, som tilläventyrs kan hindra tidens människor att
komma in genom kyrkporten — den må sedan ha än så mycket av
traditionens hävd. Ur denna synpunkt måste reformationskravet
för kyrkan bli en appell till djup och grundlig självbesinning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0277.html
