Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hotet mot svenskheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämna finlandssvenskarna ett verksamt stöd, nämligen genom ett
ökat kulturellt samarbete och ett på lämpligt sätt organiserat
vetenskapligt utbyte.
Det kan hända, att den rikssvenska opinionen under årens lopp
på grund av de ständiga språkstridigheterna liksom avtrubbats i
sitt intresse för finlandssvenskarnas ställning. För att icke
utmana de liksom alla ungnationalistiska kretsar så känsliga
fennomanerna och provocera dem till ytterligheter har svensk press
säkerligen många gånger avsiktligt avstått från att lägga sina
känslor helt i dagen. I nuvarande ögonblick kan svensk opinion
dock ej underlåta att behjärta den svenska folkminoritetens strid
för sitt språk och sin kultur. Vi ha anledning att besinna de
gripande ord, som Axel Olof Freudenthal år 1860 ägnade åt
modersmålets oersättliga värden — såsom Arvid Mörne påpekat, brukar
Freudenthal därvid ordet nation i nutida betydelse av
nationalitet: »Ty vad bör för människan vara kärare än hennes
nationalitet, hennes modersmål, det språk, som tolkat hennes barndoms
glädje, hennes ungdoms känslor, hennes ålders tankar, åt vad bör
hon hellre ägna sin verksamhet, sin huldhet än åt sin nations
lycka, åt deras fördel, som genom ett närmare eller fjärmare
blodsband äro med henne förenade och vilkas språk endast är
likasom rösten av detta blodsband? Och att arbeta för sin nation
är varje människas skyldighet, ty endast sålunda arbetar hon för
världskulturens framåtskridande. — — —»
Vi svenskar ha större möjligheter än andra folk att rätt
värdera den finska nationaliteten, och vi äro fyllda med glädje och
beundran över dess styrka och kraft. Men vi kunna ej enligt våra
ideal om nationaliteternas sammanlevnad godtaga som någon
beundransvärd kultur en expansionspolitik, där majoriteten
hämningslöst utnyttjar sin övermakt mot den underlägsna
minoriteten i stället för att följa den för jämbördiga kulturer enda sant
humana livsformeln: leben und leben lassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
