Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Spänning och avspänning under 1937. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spänning och avspänning under 1937
Auriol äntligen bortlyfts från finansministertaburetten, har man
haft så fullt upp att göra med att reparera sviterna av hans
stats-mannagärning, att man utåt måst ligga på defensiven. När så
mot årets slut utrikesministern Yvon Delbos, väl jämte
finansministern Bonnet sin regerings största tillgång, företog sin nyss
omtalade resa till Frankrikes gamla vänner i öster och sydöst,
blev resultatet av allt att döma över hövan magert. Frankrikes
svåra inre förhållanden efter folkfrontens seger, dess rubbade
statsauktoritet och förstörda finanser, ha i högsta grad minskat
dess förmåga att som bundsförvanter attrahera mindre stater i
farlig belägenhet.
Annorlunda ställer sig saken för den andra av västmakterna.
I England har den ekonomiska konjunkturen alltjämt varit
gynnsam och vidmakthållit statens finanser, trots de stora krav, som
ställts därpå. De parlamentariska förhållandena ha tillåtit en
erfaren regering att obestritt handhava statens ledning och
framför allt att ännu mer forcera de jättelika rustningar, som skola
skapa förbättringarna för att England skall kunna återvinna sin
ledande roll i världspolitiken. En avgjord förstärkning torde
premiärministerskiftet i maj ha inneburit. Baldwin hade, trots
sin senast i abdikationskrisen visade ovanliga parlamentariska
talang, alltför ofta visat sig ej behärska det utrikespolitiska
spelet och berett sitt land och sig själv alltför många dekonfityrer,
för att hans försvinnande ur denna synpunkt skulle kunna
anses innebära någon förlust. Neville Chamberlain har från
början visat håg att själv taga ledningen även på detta område och
lägga strama tyglar på Anthony Edens under den Austen
Chamberlainska eran uppammade benägenhet att låta England
utnyttjas av Frankrike och på hans rancunekänslor mot Italien.
Efter premiärministerbytet tycker man sig skönja både en helt
annan vilja att hävda Englands egna intressen och en helt
annan och allvarligare benägenhet att fredligt göra upp med
diktatorerna än förut. Men — ännu fattas mycket i Englands
upprustning och därför i dess förmåga att sätta makt bakom ordet,
allra helst så länge de samtidiga förvecklingarna i Yttersta Östern
och kring Medelhavet ideligen sätta den brittiska flottan på
mellanhand. Även opinionsbildningen i England är ännu alltför
förvirrad för att tillåta kabinettet att taga något avgörande steg
utöver garantierna för Hollands, Belgiens och Frankrikes säkerhet.
Vad slutligen Förenta Staterna beträffar, är där liksom i Eng-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
