Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Spänning och avspänning under 1937. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spänning och avspänning under 1937
liet för icke-tjeckerna skulle innebära. I varje fall torde
knappast någon stat för närvarande befinna sig i en så svår situation
som den, vartill Benes’s tyskfientliga politik bragt Tjeckoslavakiet.
Fråga är, om ej där numera finnes ett europeiskt stormcentrum
vida allvarligare än till och med Österrike.
I samband med denna allmänna utveckling i Europa står det
alltmer fullständiga avslöjandet av Nationernas Förbunds
betydelselöshet. Det rör sig här om ett politiskt fallissemang av nära
nog groteska proportioner. Genèveinstitutionen har knappast
märkts under det gångna året: i den engelska regeringens
storpolitiska deklarationer spelar den ej längre någon roll, och ej ens
på franskt håll gör man sig längre någon nämnvärd möda med
att söka galvanisera liv i resterna. Det enda sätt, varpå förbundet
egentligen framträtt, är dess fortsatta vägran att erkänna Italiens
erövring av Abessinien, en ståndpunkt, som naturligtvis
principiellt är ali aktning värd, men vars praktiska ändamålsenlighet
förefaller svårbegriplig, sedan man nu en gång låtit erövringen
ske. Italien har dragit konsekvenserna av Genèves halsstarrighet
och i december utträtt ur förbundet. Förlusten är i och för sig ej
så stor — för ett folkförbund i anda och sanning vore den
nuvarande italienska regeringens medverkan av rätt tvivelaktigt värde.
Men under närvarande förhållanden har åtgärden den ej ringa
betydelsen, att den definitivt ger Wilsons skapelse prägeln av en
allians mellan tre stormakter och deras klientel, med en spets
riktad mot tre av de fyra andra stormakter, som stå utanför.
För de stater, som verkligen tänka sig en klart neutral politik,
är medlemskapet i Genève vordet en svår black om foten, men
å andra sidan är det ej så lätt att gå ut utan att ge denna
handling en viss spets mot förbundets båda huvudmakter.
Av de tre s. k. diktaturstormakterna har Tyskland haft ett
lugnt år, där framgångarna varit åtskilliga, ehuru inga kupper
av samma slag som tidigare ägt rum. Den isolering, som under
de första åren tycktes hota det tredje riket, är helt avvärjd.
Japan och det 1934 så fientliga Italien lia nu närmast karaktär av
bundsförvanter, en utveckling, som beseglats av Mussolinis
triumffärd till sin kollega i Berlin och av Italiens anslutning till 1936
års antikommunistiska fördrag mellan Tyskland och Japan.
Samtidigt som axeln Berlin—Rom och triangeln Berlin—Rom—Tokio
hävdat sig som storpolitiska konstellationer av första ordningen,
har Tysklands förhållande till vissa mindre stater: Belgien, Jugo-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
