- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugufemte årgången. 1938 /
13

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kommunalreformen i städerna

de berättigades att med vanliga majoritetsbeslut bestämma om
stadens gemensamma ordnings- ocli hushållningsangelägenheter
och för dithörande ändamål beskatta kommunens medlemmar.
Detta kan tyckas enkelt och självklart, men betyder i själva
verket ett stort steg i de svenska städernas utveckling.

Hur gick det till före 1863, då någonting skulle företagas i
stadens förvaltning! Jag tänker särskilt på föranstaltningar, som
voro förbundna med kostnader. Principen var egentligen den,
att borgerskapet skulle — som det hette — »förena sig». Det
gällde med andra ord att komma fram till en överenskommelse
som alla kunde vara med om, som var ett uttryck för allas
samfällda vilja. En motspänstig minoritet kunde sålunda i princip
icke tvingas; mycket ofta hände därför, att ett nyttigt företag
sattes i gång av ett antal medborgare, som frivilligt förenat sig
därom, medan andra stodo utanför — ungefär såsom i vår tid
fria sammanslutningar verka för allmännyttiga ändamål, sociala,
kulturella o. s. v. Vad som gjordes i städerna hade sålunda i
regel sin grundval i fri anslutning av medborgarna. Detta betydde
icke utan vidare, att den, som så ville, huru och när som helst
kunde ställa sig utanför det gemensamma arbetet. Den
motspänstige fick för det första böja sig för nedärvd sedvana och gamla
överenskommelser mellan borgerskapet. Och lian fick böja sig
även i ett annat fall: 0111 Kungl. Maj:t föreskrev, att någonting
skulle ombesörjas av städerna i allmänhet eller av en särskild
stad; åtgärder för genomförande av dylika föreskrifter kunde
genomföras med majoritetsbeslut. Den enskilde fick sålunda finna
sig i den ordning som bestod av ålder, och han kunde ej heller
göra motstånd, om regeringsmakten visade nya vägar för det
samhälleliga arbetet. Däremot hade grundprincipen sin fulla
giltighet, om det blev fråga om att borgerskapet av egen drift skulle
utveckla och utvidga det gemensamma arbetet till nya områden.
Intet sådant företag kunde sättas i gång, förrän menigheten i sin
helhet eller åtminstone en övervägande del därav övertygats om
dess nytta och förmåtts att åtaga sig de bördor, som voro
förenade med det.

För stadens förvaltning var denna ordning så till vida av
oerhörd betydelse, som envar måste känna sig ha del i ansvaret
för de gemensamma företagen; det fanns icke samma utrymme
som nutilldags för surt missnöje med vad de makthavande
åtgjort. Den förutsatte emellertid, om den ej skulle leda till orim-

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free