Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Behandlingen av Sveriges ekonomiska historia för skolungdom och utländsk publik. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
bruket. När det ofta emot reformkraven på vårt område anföres
att de ej skulle ta hänsyn till skolungdomens behov av färg och
dramatiskt liv, så är det obegripligt att ett sådant fynd som
Mac-lans insats har kunnat förbigås. Ty vår ekonomiska historia känner
få mer dramatiska händelser än hans sätt att dela upp de stora
ägorna i likstora bondgårdar och nästan med våld flytta bönderna
till de nya gårdarna, där det härskade sorg och veklagan, med
påföljd av en stor nedgång i egendomens folkmängd — tills bladet
efter ett par år vände sig och folkmängden blev större än den
någonsin hade varit, sedan det gått upp för bönderna vad reformerna
betydde. I jämförelse med sådant var Alströmers insats lika tam
som oviktig.
Den i många hänseenden förtjänstfulla samhällslära, vars första
avdelning på tjugoåtta sidor (s. 259—86) sammanfattar »Staten och
dess verksamhet» hela Sveriges historia igenom, innehåller
åtskilligt ekonomiskt material; men det följer av denna disposition att
de ekonomiska företeelser som haft särskilt samband med
statsverksamheten få ett alldeles oproportionerligt utrymme i förhållande
till vad de betydde för ekonomi och samhällsliv som sådana.
Avdelningen innehåller dessutom så mycket upprepningar av det
föregående att man kan ifrågasätta om det knappa utrymmet där har
fått en lycklig användning.
Framställningen förefaller bli allt mindre tillfredsställande, ju
större anspråk den ställer på allmänna ekonomiska insikter och
kännedom om nutidens ekonomiska liv. Som bekant har det länge
diskuterats, huruvida skolorna borde bereda utrymme för
ekonomisk undervisning. För egen del har jag alltid ansett en sådan
lösning olämplig, därför att den sannolikt endast skulle skapa
klichéer, som kunde missleda lika lätt som motsatsen. Men just
därför är det särskilt önskvärt att använda det historiska
behandlingssättet som ett medel till ökad ekonomisk insikt, vilket ju också
ingår i programmet för Odhner—Westmans lärobok. Detta
förutsätter emellertid stor omsorg i formuleringarna, och kravet därpå
är icke uppfyllt.
Det är t. ex. direkt missledande, t. o. m. på en av de ömtåligaste
punkterna att, som genomgående sker i läroboken, tala om »pengar»
när vad soin åsyftas är realprestationer som betalas xned pengar;
på ett av dessa ställen (s. 132) har felet rättats på den inhäftade
rättelselappen, men ej i de övriga fallen. Förklaringen till
penningvärdets ändringar (s. 280) är också i hög grad missledande. Det
heter t. ex.: »Om riksbanken drar in massor av sedlar och stoppar
dem i sitt kassavalv, blir det brist på sedlar, och de stiga i värde.»
Satsen är redan efter bokstaven felaktig, eftersom riksbanken ej
lägger några sedlar i sitt kassavalv; men mycket viktigare är att
man får en alldeles felorienterad föreställning om innebörden i det
soin sker — kreditgivningens och kreditvillkorens växlingar. Det
förefaller mig ej alis svårt att på samma utrymme ge en både
lättfattlig och riktig framställning härav; men om jag misstar mig
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
