Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Behandlingen av Sveriges ekonomiska historia för skolungdom och utländsk publik. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
att förebilden i främsta rummet var holländsk. Axel von Fersen
förklaras utan reservation (s. 230) ha varit »av skotsk härstamning»,
fastän han tillhörde en baltisk, d. v. s. tysk adelssläkt — bland de
otaliga andra som befolkade 1600-talets svenska riddarhus —
spårad tillbaka till Tyskland ända till 1100-talet; t. o. m. den gamla
traditionen att släkten under ännu äldre tid skulle ha varit skotsk
är så vitt jag vet allmänt övergiven. I slutet av höken (s. 4B0)
påstås att »engelska na är det första språk som läses i svenska skolor»,
vilket var och en vet är i strid med verkligheten, o. s. v.
Det ekonomiskt-historiska innehållet är på goda grunder långt
ifrån huvudsaken i boken, men sådant det är ger det tyvärr en
mycket missledande framställning av förhållandena. Jag nöjer mig
med ett litet urval av exempel.
Det påstås (s. 201) under behandlingen av frihetstiden, att England
importerade sitt tackjärn från Sverige, fastän Sverige överhuvud
taget intet tackjärn exporterade före senare hälften av 1800-talet;
vad som menas är stångjärn. Att Sverige på samma sida kallas
»mönstret på ett gjuteriland» (the model foundry-land) får kanske
skrivas på de flödande felöversättningarnas konto; i alla händelser
har det ingenting med verkligheten att göra. Längre ned på sidan
säges: »År 1723 bestod handelsflottan endast av 228 fartyg, men 1726
beräknades den till omkring 1,844, med ett motsvarande större
tonnage, sålunda betydligt överflyglande flertalet av sina utländska
medtävlare.» Det sista vore förmodligen sant, om siffrorna över
huvud taget hade någon som helst kontakt med de verkliga; den
rätta siffran är emellertid 480 i st. f. 1,844, och det är mig obegripligt
var den senare kommer ifrån. Jordbruket säges (s. 204) vid samma
tid ha sysselsatt 95 % av befolkningen, vilket är en mycket högre siffra
än forskarna lia kommit fram till för någon tidpunkt.
Skiftes-väsendet påstås (s. 236), likaledes under 1700-talet, ha medfört
»massinströmning» (wholesale immigration) från land till stad; i
verkligheten började städernas andel i totalbefolkningen över huvud
taget icke att stiga förrän hundra år senare. Man blir onekligen
häpen när det (s. 301) anses nödvändigt att utan närmare förklaring’
upplysa engelska läsare om att »kolindustrien grundlades år 1797»,
ty det måste inge varje för Sveriges näringsliv främmande läsare,
och kanske särskilt en engelsk, intrycket att kolbrytningen i Sverige
någonsin har varit av nämnvärd betydelse.
Med en fantastisk förklaring — som jag här förbigår — säges det
(s. 397) att födelsetalet under årtiondet 1801/10 var 2,04 men 1821/30
hade stigit till 11,02. De rätta siffrorna äro emellertid resp. 30,ss och
34,63, sålunda ej blott ofantligt mycket högre utan samtidigt också
mycket mindre skilda sinsemellan än de meddelade. Vad författarna
ha fått tag i är icke födelsetalet utan folkökningen eller
födelseöverskottet, som över huvud taget i äldre tid alltid främst växlade
genom dödlighetens, icke nativitetens, upp- och nedgång. Den svenska
nativiteten i liutiden uppges (s. 412 not) »knappast överstiga
Frankrikes», medan den i verkligheten är väsentligt lägre än den franska
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
