Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1938 - Konstantin Päts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor-
besatte hela landet, och delvis i samverkan med inhemska tyska
godsägare sökte de genomföra Estlands anslutning till Tyskland. Päts
tog ledningen i den hemliga organisationen för motståndet mot
tyskarna. Hans program var: överallt motstånd, inga eftergifter,
intet samförstånd. När estniska »kommunalordförande» inbjödos till
Kiga för att rösta för Estlands förening med Tyskland, medförde de
en protestskrivelse, som Päts författat och som en kommunalman
från Vöru modigt uppläste. Tyskarna svarade med att den 11 juni
1918 häkta regeringschefen Päts och deportera honom först till
Kurland och därifrån till ett polskt fångläger. Där befann han sig
fortfarande, när det tyska sammanbrottet i november 1918 inträffade.
Säkerligen var denna fångenskap den svåraste prövningen för
honom. Under månader måste han i Polen utstå hunger och elände i
en jordhydda, samtidigt som han måste passivt uthärda sitt
hemlands prövningar under den tyska ockupationen. Knappt
återkommen från fångenskapen till Reval, tog han på nytt ledningen i den
provisoriska regeringen vid dess arbete för den estniska statens
uppbyggande.
Vid denna tidpunkt befunno sig esterna i ett nästan förtvivlat läge.
När de tyska ockupationstrupperna drogo sig tillbaka ur landet,
bröto bolsjevikerna in vid Narva. Den provisoriska regeringen
förfogade varken över vapen eller soldater, varken över pengar eller
andra medel. Situationen krävde övermänskliga ansträngningar. I
denna tunga tid övertog Päts även krigsministerns post, och som
sådan hade han att ur intet skapa och organisera ett fosterlandsvärn.
Han måste även utse en högste befälhavare, och hans val föll på den
unge Laidoner, kort dessförinnan återkommen från krigstjänst i
Ryssland •— med denne har Päts sedan dess delat ljuvt och lett i olika
skiften, icke minst under de senaste åren. Som regeringschef
skapade Päts en fast ordning åt statens inre förvaltning, företog en
tvångsmobilisering, hänvände sig med framgång om hjälp till
Finland och ententen, och till slut förde alla dessa ansträngningar till
att bolsjevikerna utrensats ur Estland. Den 23 april 1919 kunde Päts
meddela konstituanten på dess första dag, att den estniska staten
välskapad, att fienden var driven ur landet och att konstituanten lugnt
kunde ägna sig åt sina uppgifter. Det var betecknande att esterna
föredrogo att stanna en mil bortom Narva framför att följa general
Judenitj i hans framryckning med de vita trupperna mot Leningrad:
de realpolitiska esterna fruktade att ett restaurerat Ryssland ej blott
skulle vägra att erkänna Estlands frihet utan även kunde få
ententens stöd för att återställa Rysslands gamla gränser.
Sedan dess liar Päts icke mindre än cittSi gånger varit
regeringschef eller statsäldste. Siffran är belysande icke blott för den estniska
regeringsmaktens länge stora instabilitet utan även för det anseende
och den auktoritet, som Konstantin Päts som republikens »pater
patriæ» åtnjutit. Ingen har i så hög grad som ban haft del i
befrielseverket, och när den estniska parlamentarismen gick i baklås blev
det oftast den auktoritative Päts’ uppgift att söka vrida den rätt
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
