Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gymnasiets problem. Av Ingemar Düring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom den ort där de bo. Resultatet blir att det treåriga gymnasiet
saknar betydelse för 5,6 millioner eller 90 % av vårt folk.»
Lektor Lönnqvist har vidare sökt utreda, huru dessa gynnade
10 % utnyttjat möjligheten att sända barn med avlagd
realexamen till det treåriga gymnasiet.
»För realgymnasierna visar det sig, att av deras 1,249 elever i första
ringen äro 208 nykomna och inackorderade. På latinlinjen är det av
531 elever 120 som tillhöra den kategorien. Sammanlagt alltså av
1,780 elever 328 st. eller c:a 18 %. Särskilt i rikets största städer
komma praktiskt taget alla elever i treåriga gymnasiet från
realskolor eller kommunala mellanskolor. I dessa städer har det treåriga
gymnasiet ingen uppgift att fylla. Dessa elever kunna mycket väl
sluta sin realskola ett år tidigare och då överflytta till det högre
läroverket, som ju finns inom samma stad eller i varje fall inom
räckhåll.» — — —
»Sanningen om det treåriga gymnasiet är således den, att om det
socialt erbjuder en förmån framför det fyraåriga, så erbjudes denna
förmån åt endast 10 % av landets befolkning, varvid dessa 10 % redan
förut äro i hög grad gynnade framför 50 % av landets befolkning,
som saknar tillgång även till realskola för sina barn. Och vidare
utnyttjas denna förmån endast av c:a 12 % av de elever, för vilka
den är avsedd. Och för att slutligen möjliggöra detta, har staten
inrättat treåriga gymnasier till ett så stort antal, att de icke ens till
20 % frekventeras av dylika elever, medan de övriga 80 % utan
tvingande skäl pressas in i den pedagogiskt sämre skolform som det
treåriga gymnasiet utgör i jämförelse med det fyraåriga.»
Om man tänker sig en avveckling av det treåriga gymnasiet
successivt genomförd, måste man emellertid samtidigt söka på
helt andra vägar lösa problemet att bereda studiebegåvade barn
från orter utan högre allmänt läroverk tillfälle att besöka
gymnasium. Det är en social orättvisa, som på ett eller annat sätt
måste utjämnas, att t. ex. en stationsskrivare i Xfors av
ekonomiska skäl icke kan sända sina läsbegåvade barn till gymnasium,
medan hans kollega i Kristinehamn utan större uppoffring kan
göra detta. Det har också den viktiga konsekvensen, att det är
svårt att få kvalificerat folk till tjänster av olika slag på dessa
orter långt från läroverk. Helt kunna naturligtvis aldrig dessa
orättvisor utjämnas. Men det är samhällets oavvisliga plikt att
här skapa en jämnare fördelning av de sociala fördelarna.
Hittills har man sökt sig fram på två vägar: dels upprättandet
av det treåriga gymnasiet och dels en väldig nybyggnad och
nyorganisation av mellanskolor och läroverk över hela riket. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
