Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Litteratur
- Svenska romaner 1937. Av Elof Ehnmark
- Eyvind Johnson: Slutspel i ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
Svenska romaner 1937
Året 1937 bör väl i vittert hänseende närmast betraktas som ett
lyrikens märkesår. Lagerkvist, Gullberg, Gierow, Malm och
Hildebrand ha kommit med betydelsefulla diktsamlingar och åtskilliga
andra ha desslikes bidragit till att göra skörden mycken och god.
Inom romanens område har man först att anteckna en fortsatt livlig
verksamhet från många erkända författares sida. Däremot kan 1937
knappast sägas vara något genombrottsår för gryende talanger eller
nya riktningar. I stället kan det betecknas som ett gott
fortsättningsår.
Att detta omdöme har fog för sig även i yttre bemärkelse framgår
därav, att en rad författare publicerat fortsättningsvolymer av förut
påbörjade serier. Ett av dessa serieverk och kanske det främsta, har
nått sin fullbordan, nämligen Eyvind Johnsons svit om den
drömmande och tankfulle arbetarpojken Olof från det översta Norrbotten.
Slutspel i ungdomen handlar om hur Olof blir färdig med
sin dittillsvarande vardagsvärld och ger sig av till södern, d. v. s. till
en mycket eventuell anställning i Stockholmstrakten. Eyvind
Johnson har i denna serie skildrat en ung människa i tonårens oroliga
utvecklingsskede, vilken skulle ha kunnat vara han själv men ändå
är en annan, en vardaglig men alldeles egenartad och absolut
trovärdig individ, vars liv helt och hållet skärskådas inifrån. Över hela
berättelsen vilar en slags enkelhetens genialitet, en intuitionens
aldrig svikande säkerhet. Den ständigt orolige, oavlåtligt
funderande och oftast revolterande Olof lever i två världar, den torftiga
yttre och den kaotiska inre; erfarenheterna från båda skapa ständigt
om honom, utveckla och särprägla honom. Han är fången i
mindervärdeskomplex och överlägsenhetskänslor, han är självupptagen och
blyg, desorienterad men ändå instinktivt beslutsam. Eyvind
Johnson berättar om honom med en psykologisk detaljkonst av mycket
hög rang, med en underfundig humor, som utesluter all
sentimentalitet, och med en språkkonst, som alldeles osökt täcker hans
primitiva tankevärld. Allt detta har emellertid inte varit tillräckligt för
Eyvind Johnsons syfte. För att nå en genväg över
vardagsrealismen till den svåråtkomligaste psykologiska verkligheten har han
därför även anlitat sagoformen. I slutvolymen låter han sålunda en
feberdröm bryta fördämningarna till Olofs innersta. De djupaste
intrycken i hans liv, de från böckernas värld och från hans erotiska
upplevelser med skjutbanefröken Olivia, fångas in i en virvlande
häxdans och tvinga honom fram till den beslutsamhet, som tarvas
för att slita bandet med det förflutna. Med romanen om Olof har
Eyvind Johnson fullbordat sitt hittills främsta verk och därtill ett
av 1930-talets märkligaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0122.html
