Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Bondenöd och stormaktsdröm. Av Bertil Boëthius - Axel Strindberg: Bondenöd och stormaktsdröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
statistiskt material finnes framlagt i Heckschers ekonomiska
historia. Utan vidare kan man där slå upp, att Sveriges befolkning inom
dess gamla gränser vid periodens början på rimliga grunder kan
uppskattas till 850,000 å 900,000 och vid dess slut beräknas till l,i
million. På folkhushållet föll alltså uppgiften att underhålla en
befolkning, som växte med en tredjedel eller en fjärdedel. Vidare torde
det få anses avgjort, att böndernas jordbruk under perioden visade
föga förmåga av teknisk utveckling. De gamla bondbygdernas ökade
bärkraft är alltså beroende av den inre kolonisation, som
otvivelaktigt fortgick i anslutning till dem, fast vi icke veta något om dess
omfattning. Genom att jämföra jordeböcker och mantalslängder
kunna vi fastställa, att antalet hushåll på gårdarna till följd av
befolkningstillväxten var statt i ökning. Vi måste alltså räkna med
möjligheten, att den utveckling börjat, som senare bevisligt sänkte
levnadsstandarden i bondbygderna därigenom att befolkningen
tillväxte fortare än jordbrukets avkastning. Redan länge har det varit
fastslaget, att fjärdedelshemmanet, undre gränsen för den tillåtna
hemmansklyvningen i rena bondebygde!-, betydde ett
existensminimum för brukare utan extraförtjänster. Å andra sidan måste man
vara försiktig med slutsatserna. En ur social synpunkt med allt skäl
påtalad tjänstehjons-, torp- och backstugulagstiftning visar
nämligen, att bondbygderna faktiskt erbjödo utkomstmöjligheter, som
framgångsrikt konkurrerade med års- och knekttjänsten, givetvis
dock till en del på andra grunder än de inkomstmässiga.
Antaga vi, att folkökningen pressade levnadsstandarden i
bondbygderna, uppstår frågan, i vad mån näringslivets expansion i
övrigt erbjöd befolkningsöverskottet försörjningsmöjligheter. Vi ha då
fyra dylika att räkna med, städerna, bergsbruket, handeln med
skogsprodukter och herrgårdarna. Städernas expansion är påtaglig och
åtminstone för Stockholm betydande. Men manufakturpolitiken, som
främst skulle ha skapat nya arbetstillfällen, kröntes ju ej med
någon större framgång. Att städernas, även Stockholms förmåga
att mottaga tillströmningen var begränsad, visas också bäst av
omöjligheten att lösa fattigvårdsfrågan. Det starkt växande
bergsbruket var en faktor av stor betydelse, dels direkt, dels indirekt
genom förtjänsterna av körslor, skogshygge och kolning, som
möjliggjorde kolonisation och starkare hemmansklyvning än i
jordbruksbygderna. En ökad efterfrågan på skogsprodukter även för andra
ändamål än bergsbruket har haft en fördelaktig inverkan på
försörjningen i välbelägna skogstrakter; för så vitt exporten angår, är
det främst tjärbränningen, som därvid kommer i fråga. Återstå så
de hastigt tillväxande herrgårdarna. Säterierna med närmaste
underlydande omfattade visserligen icke någon överväldigande stor procent
av mantalet, men från adelns sida påstods enträget, att
lierrgårdsbru-ket betydde en stark produktionsökning. Härom veta vi emellertid
ingenting. Man måste alltså inskränka sig till att fasthålla
möjligheten, att arbetskrafter här funno användning i ökat eller nytt
produktivt arbete. Att levnadsstandarden för den växande skaran av
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
