Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Mellaneuropas kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Mellaneuropas
kris.
Den 23 febr. 1938.
Den latenta motsättningen mellan det
nationalsocialistiska partiet, främst dess vänsterflygel, och de
konservativa kretsarna av äldre skola: armé, diplomati, byråkrati
och storindustri, har ända sedan systemskiftet 1933 utgjort en av de
mest kommenterade företeelserna i Tyskland. Med växlande
framgång har denna kamp förts under de följande åren, varvid Hitler
personligen tjänstgjort som en om ock ej opartisk skiljedomare. Den
30 juni 1934 tedde sig som en avgjord framgång för de konservativa,
ehuru även några av deras hetsporrar fingo släppa livet till och deras
synlige ledare, von Papen, måste lämna riksregeringen. Men under
den följande tiden har det mer och mer visat sig, att den radikala
nazistflygelns nederlag varit blott skenbart och att det faktiskt har
varit lättare för dess politiskt tyngre vägande personligheter att
göra sig gällande, sedan ytterlighetsmännen och
stormavdelningar-nas kondottiärer avlägnats från skådebanan. Särskilt SS-chefen
Himmlers allt fastare maktställning har härutinnan varit av största
betydelse. En avgörande framgång för partiet var doktor Schachts
störtande från ställningen som ekonomisk diktator. Även om Göring
ingalunda tillhör den vänstra riktroten utan snarare utgör de
samhällsbevarande elementens egentliga förhoppning inom den
nazistiska hierarkin, innebär triumfen för det utpräglade autarkiprogram,
som ban representerar på det ekonomiska området, en avgörande
seger för de krafter, som önska en stark statlig ledning av bela
näringslivet, och en motsvarande motgång för de storfinansiella
kretsar, som spelade en så viktig roll vid Hitlers övertagande av
makten 1933.
Alltjämt stod emellertid den formellt opolitiska armén upprätt
under sina ledare ur den gamla generalstabsskolan, medan friherre von
Neuraths närvaro i Auswärtiges Amt syntes innebära en om ock
bräcklig garanti mot alltför djärva storpolitiska företag.
I detta läge ha händelserna den 4 februari 1938 inneburit en
vittgående förändring. Att i detalj uppfatta innebörden av alla de
personbyten i den tyska riksledningen, som då ägde rum, torde utanför de
innersta cirklarna i Berlin vara uteslutet. Världspressens vanliga
flåsande sensationskolportage kring det inträffade — varvid de
svenska tidningarna ingalunda hört till de blygaste — har ej heller gjort
det lättare att fastställa de nya konturerna. Tydligt är emellertid,
att alla uppgifterna om svårartad inre jäsning, delvis i den lokala
militärrevoltens form, vilka i bestämt syfte spritts ur grumliga men
synnerligen energiskt porlande källor, varit fullständigt gripna ur
luften. Däremot är det naturligtvis klart, att så vittgående
personförändringar ej kunnat genomföras utan misstämning i vissa
betydelsefulla kretsar. Kontrasten mellan vad som nu inträffat och de
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
