Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Mellaneuropas kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
maste tillskyndare och såsom en ovanligt litet framgångsrik
London-ambassadör. Det år svårt att häruti finna annat än ett politiskt
systemskifte, allra helst som samtidigt de båda ur den diplomatiska
karriären hämtade ambassadörerna i Rom och Tokio hemkallats och
troligen bli ersatta med mer gesinnungstiichtig’t folk med större
förståelse för den ideologiskt orienterade utrikespolitiken. I detta
sammanhang bör även nämnas, att den avgångne krigsministern
Blomberg i likhet med Neurath ansetts vara en förespråkare för den
engelskvänliga kursen. Mycket tyder därför på att fortsättningen
kommer att uppvisa en mer aggressiv tysk politik i nära
samförstånd med Rom och Tokio men utan större hänsyn till känslorna i
London. En modererande inverkan skulle naturligtvis kunna utövas
av det nyinrättade hemliga rådet under Neuraths ledning, men
frågan är, om en dylik församling utan närmare kontakt med de
löpande ärendenas skötsel kan bli något annat än en ren dekoration.
Den frågan kan bli av allra största vikt för Europas kommande öden.
Händelserna i Berlin uppfattades i allmänhet av utlandet som ett
svaghetstecken, ägnat att åtminstone i början minska Tysklands
inflytande i Europa. Härtill bidrog säkerligen den förut omtalade
presskampanjen, och detta torde ha varit ett av dess bakblåsares
syften. På ett håll blev följden också ett tyskt nederlag. Regeringen
Goga i Rumänien, vars tillkomst väckt sådana förhoppningar i
Berlin och Rom, blev utan vidare avskedad av konung Carol och ersattes
med en huvudsakligen »liberal» samlingsregering. Emellertid gjorde
Hitler omedelbart ett snabbt och verksamt motdrag, som visade, att
Tysklands slagkraft i Mellaneuropa snarare ökats än minskats av
det inträffade. En vecka efter omplaceringarna i Berlin kallades den
österrikiske förbundskanslern att möta sin tyske kollega i
Berchtes-gaden. Vid de underhandlingar, som där ägde rum, har Hitler
tydligen gett sina krav i det närmaste form av ultimatum och
understrukit deras allvar medelst militära demonstrationer utefter den
österrikiska gränsen. När herr von Schuschnigg återvände till Wien,
lyckades han också övertyga sina ministrar och presidenten om att
motstånd vore fåfängt i den rådande situationen, där ingen stormakt
intervenerade till Wienregeringens förmån. Följden blev en
ombildning av det österrikiska kabinettet, där Hitlers förtroendeman, den
moderate nazisten doktor Seyss-Inquart, inträdde såsom
inrikesminister och högste målsman för statens säkerhet. Härpå följde en
allmän amnesti för politiska förbrytelser och öppnandet av den
fosterländska fronten, den enda tillåtna politiska organisationen, för de
österrikiska nazisterna. I gengäld utfäste sig Tyskland om ock i rätt
svävande form att under dessa förutsättningar respektera Österrikes
oberoende och författning.
Dessa händelser äro av den allra största betydelse för bela Europa.
Visserligen innebära de ingalunda en fullständig »Anschluss», men
de utgöra sannolikt en ytterst viktig etapp i en utveckling, som utan
våld utifrån tillåter Österrikes inre och yttre parallellkoppling med
Tyskland på samma sätt, som redan skett med Danzig. När mötet i
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
