Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Löneregleringen och “förvaltningens ryggrad“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
som har gott av att de bästa samlas i dess direkta tjänst, även den
enskilde medborgaren vinner i längden på att förvaltningens
ledning ligger i driftiga, säkra och goda händer. Talet om »ryggraden»
är inte bara en vacker fras.
Hur skall ur den här anlagda synpunkten det nya förslaget
bedömas1? Ja, det beror ju på, vad man väntat — vad man befarat eller
hoppats. Om någon, med tanke t. ex. på det sätt varpå den
provisoriska löneförbättringen vid fjolårets riksdag skedde, fruktat
radikala nivelleringsåtgärder, har han tydligen oroat sig i onödan; en
optimist däremot (om sådana finnas på detta område) har
anledning-till åtskillig besvikelse. Rent ekonomiskt blir det i stort sett för de
högre gradernas del status quo. Kommittén talar om »en viss, om
ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemännen» — för
somliga blir nog höjningen mera måttlig än viss. Ett exempel.
Fölen förste kanslisekreterare (i 26 löneklassen) och hans vederlikar
är den beräknad till 204 kr. om året. Men antag, att han har barn
under 16 år — då mister lian på grund av reglerna för barntilläggens
avveckling 108 kr.; återstå 96 kr. eller 8 i månaden. Stiger så index
ett par procent utan att nå upp till den punkt, där det »rörliga
till-lägget», mera trögrört än det gamla dyrtidstillägget, tar ett
steg-uppåt, då förvandlas de 8 kronornas vinst till 1 kr. eller i. värsta fall
till en månatlig förlust av 6 kr. Och härvid är ändå inte hänsyn
tagen till, att i de 204 kr. redan ingå den för innevarande budgetår
beviljade provisoriska avlöningsförstärkningen 132 kr.
För en ytlig betraktare ger det hittills gällande
avlöningsreglementet föreställningen om en bestämd proportion mellan
lönegraderna. Men då man kommer in på vissa detaljer — såsom
tjänstledighetsavdragen —, förskjutes relationstalet till de högre
gradernas nackdel. Det. allvarsammaste avsteget gäller dyrtidstilläggen.
Bland godtyckligheterna i det nuvarande systemet är som bekant
dyrtidstillägg ens maximering för de högre lönegraderna en av de
mest odiösa. År efter år lia de dithörande tjänstemännen funnit sig
berövade dyrtidsprocenten på ett avsevärt belopp; det gör för
närvarande för en tjänsteman i högsta B-klassen omkr. 500 kr. om året.
År efter år har rättelse begärts, men förgäves. Förslaget 1930 strök
äntligen resolut bela maximeringen, 1937 hålles den med
»marknadslöneprincipen» som nödhjälp åter vid liv, om ock i starkt avtrubbad
form, med gränsen höjd från 700 till 1,000. Och åtskilliga reservanter
ropa på dess återgång till det nuvarande beloppet eller något däråt.
leke minst till korsande av dessa reaktionära anslag är det
nödvändigt att säga ifrån, vilket ogagn en sådan småsnålhet kan vålla.
Detta gäller dock bara pengar. Det finns en annan punkt i
förslaget, av principiell vikt och utan något samband med
avlöningssystemet i dess helhet, vilken påkallar den bestämdaste opposition
från alla dem, som i ämbetsmännens självständighet se ett värdefullt
element i svenskt förvaltningsväsen. Det är här frågan om den s. k.
förflyttningsskyldigheten. Regeringsformen § 36 förbjuder kort och
gott, att domare och »ämbets- och tjänstemän» (utom de i § 35 upp-
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
