Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Löneregleringen och “förvaltningens ryggrad“ - Kommittéväsendets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Liknande synpunkter göras kraftigt gällande från kvinnligt håll
av fröken Köersner. I båda reservationerna yrkas, att
förflyttningsskyldighet icke måtte stadgas för fullmaktstjänstemän.
Det är svårt att tänka sig, att ett projekt, som blivit så
genomskjutet som kommitténs i denna punkt, skulle kunna godtagas av
statsmakterna. Här föreligger onekligen en principiell
angelägenhet, som i dubbel mening gäller just ryggraden i vår förvaltning.
»Berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista
lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit» —
vilken utdelas efter rikssalshögtidligheten till riksdagens ledamöter —
utgör en i många avseenden intressant läsning. Dess viktigaste parti
är redogörelsen för kommittéväsendet. Den har under senare år på
riksdagens önskan gjorts fylligare bl. a. därigenom, att även
utredningsdirektiven, d. v. s. departementschefernas anföranden till
statsrådsprotokollet vid kommittéernas tillsättning, numera intagits i
extrakt. På så sätt ges det nu större möjlighet än tidigare att erhålla
en bild av regeringens planer, något som är av desto större värde ju
stabilare regeringsmakten åtminstone för tillfället tenderar att bli.
Man behöver ej bläddra länge för att bli varse, att vårt så
omdiskuterade kommittéväsende åter genomlever en högkonjunktur.
Till igångsättandet av de många utredningarna ha icke enbart
regeringspartierna bidragit; även oppositionspartierna ha sin andel däri,
en andel som de säkerligen gärna vilja vidkännas, eftersom
regeringskoalitionen visar böjelse för att monopolisera för sin räkning
förtjänsten av allt framstegsarbete. Den omständigheten att alla
partier, låt vara i olika utsträckning, ha inteckningar i
utredningsapparaten liksom högkonjunkturens allmänna lockelser förklara,
varför man icke nu såsom exempelvis på F. V. Thorssons tid får
höra rop efter kommittéslakt.
I mycket erbjuder det nuvarande kommittéväsendet icke några
egentliga nyheter mot förut. Den sista tidens regeringar ha anknutit
till äldre traditioner och erfarenheter. Rent tekniska eller
fack-mannamässiga utredningar förekomma fortfarande sida vid sida
med mera politiskt betonade, och mellan dem finnes en blandform;
en kommitté sammansatt dels av fackmän, dels av några riksdagsmän
för den politiska återförsäkringen. Sådana jättekommittéer som äldre
försvarskommittéer äro dock numera sällsynta; endast
befolkningskommissionen har brett ut sig och blivit ett slags generalinventering
av samhället, som sådan en anförvant till den mera omreklamerade
än betydelsefulla s. k. mammututredningen.
Studerar man kommittéfloran mera grundligt, skall man dock
finna icke oväsentliga och säkerligen fullt avsiktliga åtskillnader
mellan förr och nu. Detta gäller både ledningen av kommittéerna
och deras politiska sammansättning.
Man märker nu att regeringen skalfat sig ett liksom mera hårt grepp
om kommittéerna, enkannerligen då de politiskt accentuerade, än
tidigare. Äldre tiders jämförelsevis blyga minoritetsregeringar, vilka
145
[-Kommittéväsendets-]
{+Kommittéväsen-
dets+} utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
