Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagen och demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen och demokratien
Inför detta nationalsocialismens tryck på svensk mentalitet
efterlyser man kanske först i Sverige en utvecklad, hos hela folket
levande demokratiskt nationell ideologi. De socialistiska partierna
lia varit för upptagna av att fila på socialismen som
världsåskådning för att tidigare än på sistone ha sökt utveckla sin marxistiska
stat till ett folkhem. De konservativa partierna bekämpade för
länge demokratien och ha kanske också stått alltför tveksamma
till några av dess följdfenomen för att känna ett särskilt ansvar
för detta ideologiska byggnadsarbete. Sedan Karl Staaff gick bort
— och själv var Karl Staaff i allt sitt patos för ortodox och
formbiten — har den borgerliga vänstern mest ägnat sig åt realpolitikens
vågmästeri, och bondeförbundet liar sina tre professorer till trots
förlagt sina prestationer precis som lantmannapartiet utanför
idépolitikens territorium. Eftersom vi i Sverige sakna en nationaldag
ha regeringsledamöter och andra ledande män icke såsom i andra
länder tvingats att åtminstone en dag på året söka samla sina
tankar till att i ord kläda en nationell demokratisk åskådning; ur de
oundvikliga frasernas töcken kan dock i dylika tal växa fram något
kärnfullt, som genom att upprepas och inhamras till slut blir
gemensam egendom. I grund och botten har oändligt mycket mer
tankemöda i vårt land nedlagts på partipolitiska ideologier eller
på bearbetningen av importerade än på att skapa något samfällt
och enande. Och att hänföra programmet »arbetare och bönder»
till de fullvärdiga nationella ideologiernas klass faller på sin egen
orimlighet; genom att utesluta andra likaberättigade
samhällsgrupper är detta program ingenting annat än en klassideologi och
partiideologi utan utsikt att kunna bli eningsbandet inom en hel
nation, som dock måste vara odelbar.
Man frågar sig även, om den svenska demokratien i handel och
vandel bemödar sig om att skapa den nödiga respekten för sina
egna institutioner. Det är främst riksdagsproblemet, som härvid
än en gång måste beröras.
I över två månader har riksdagen varit samlad men endast ett par
gånger ha dess debatter fångat något större publikt intresse: vid
remissdebatten, när statsministern gjorde sin deklaration i
försvarsfrågan och möjligen vid behandlingen av högerns
Norrlandsmotioner. Plena äro fåtaligt besökta — åtminstone att döma av
antalet i plenisalarna under debatterna närvarande —, debatterna
fånga icke större intresse vare sig inom eller utom riksdagen, och
besluten kunna i regel exakt beräknas genom partiuppdelningens
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
