Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagen och demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen och demokratien
registrerandet. De demokratiska formernas realinnehåll skulle då
inskränka sig till det indirekta utseendet genom val av regering,
medan hela den parlamentariska instansordningen i övrigt bleve
tomgång; eftersom motionerandet dock ännu oavvisligen har viss
betydelse, skulle riksdagen mest bli ett petitionsinstitut.
Man frågar sig ovillkorligen, om det i så fall kan ligga något
förnuft i att draga samman till Stockholm 380 personer, var och
en på sitt sätt kunnig inom sitt fack och många representerande
en elit av folket i alla dess skikt. De flesta av dessa äro i sin
verksamhetskrets eller inom sin hemort ledande, vana vid arbete och
ansvar, i ägo av stor erfarenhet och stor arbetslust, uppfostrade i
kommuner, landsting eller andra korporationer ej blott att ge skäl
utan även att ta skäl. Alla dessa kunna icke i längden känna sig
trakterade av att i riksdagen avklädas sin personlighet och sitt
självständiga omdöme. De vilja vara med åtminstone på något
hörn för att finna utlopp för sin verksamhetslust och få
användning för sina insikter. Att kalla upp några hundra stora, starka,
friska karlar för att blott trycka på elektriska knappar är ej
resonligt. De vilja inte nöja sig med att på bestämda tider göra
ingenting, varmed en folkvald industriman nyligen lär ha
karakteriserat det moderna riksdagsarbetet.
Sanningen är, att parlamentsledan ej är störst inom
oppositionen. De meniga inom regeringspartierna få visserligen njuta
maktens sötma men endast till priset av det — enligt fraseologien —
oförytterligaste av alla demokratiska värden: tanke-, tros- och
yttrandefriheten. Visserligen äro lyckligtvis icke alla frågor
parti-politiserade, men självverksamheten inom regeringspartierna blir
kringskuren och minimal. Oppositionen däremot får visserligen
umbära makten men lider i gengäld icke av några
opinionsrestriktioner. Den kan både motionera, interpellera, diskutera och votera
i den frihet, som riksdagsordningen i sin första paragraf påbjuder.
Oppositionen klagar visserligen mest högljutt, men det innebär nog
blott, att ej ens klagorätten anses böra brukas inom
regeringsblocket.
Skulden till tingens nya ordning kan ej ensidigt påbördas någon
ATiss institution. Den måste fördelas.
Man kan rikta förebråelser mot riksdagen själv, inom vilken
parlamentsledan nog är lika stark som utanför. De låga
voteringssiffrorna vid vardagliga plena äro säkerligen mest att fatta som en
allmän känsla av den ringa betydelsen av att personligen vara när-
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
