Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagen och demokratien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen och demokratien
varande vid de avgöranden, som inga avgöranden äro. Men
plikttroheten är säkerligen eljest alis icke mindre nu än förr: veta
riksdagsmännen blott med sig, att något kan hända — såsom
exempelvis när försvarets huvudtitel föredrogs — infinna de sig även
mangrant. Det är följaktligen trivseln i folkhemmets riksdag som
saknas. Visa riksdagsmännen sin egen institution missaktning både
genom att vara antingen helt frånvarande från Stockholm eller
frånvarande från plenisalarna under debatterna, kunna de icke
begära obegränsad aktning för institutionen av folket. Att
hänvisa till kvittningen kan icke vara tillfyllest. Kvittningssystemet
skall vara en regulator att tillgripa vid nödvändiga hemresor eller
andra laga förfall men ej stå till buds i tid och otid. Generella
kvittningar för en liel plenidag, då kanske ett tjugutal frågor skall
behandlas, måste inge allmänheten tron att partibundenheten
inbegriper alla slags frågor och helt mekaniserat de enskilda
ledamöternas ställningstagande.
Man kan förebrå regeringen att den i sitt övermått av
självhävdelse ej dragit en rimlig gräns mellan partifrågor och
parti-lösa frågor samt därigenom onödigt och opsykologiskt kringskurit
sina meningsfränders frihet och självverksamhet. Man kan lika
starkt anmärka, att den nuvarande regeringen visar riksdagen en
nonchalans som sällan en regering förr. Naturligtvis äro
vederbörande departementschefer närvarande för att försvara sina
framställningar — något annat vore ju otänkbart — och när
statsministern uppläste sin deklaration i försvarsfrågan var
statsrådsbänken fullsatt. Men hur ofta gapar icke regeringsbänken tom?
Under remissdebatten lyste statsråden i timtal med sin frånvaro
i första kammaren; när tjänstemaimamotionerna nyligen
behandlades, gitte intet statsråd vara tillstädes, ocli ej sällan klagas det
i pressen över, att statsråd underlåta att besvara framställda
frågor.
Man kan förebrå pressen att den ostentativt lägger i dagen sin
brist på intresse och respekt för riksdagens förhandlingar. leke så,
att icke viktiga riksdagsfrågor alltjämt ivrigt dryftas på
ledareplats eller att partiernas propagandaavdelningar skulle svika, när
det gäller att från partisynpunkt belysa viktigare
riksdagstilldragelser. Detta är dock blott den ena av sakens sidor. De
politiskt intresserade lia rätt att jämsides därmed få debatten i
objektiv belysning genom ett enkelt och korrekt referat av
argument och motargument. Numera ha de möjlighet härtill blott i de
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
