Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Sveriges neutralitet — ett försök att ställa problemet. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges neutralitet
eller praktik lia avstått från tanken på ett militärt försvar som
tillgodoser ens anspråkslösa krav. Vore Sverige militärt en
stormakt, så kunde man kanske säga att ett förbund med dem i alla
fall skulle ha sitt värde, så till vida att det gåve oss möjlighet att
försvara grannländerna. Men en sådan tanke behöver väl nu ej
mer än framställas för att dess overklighet skall vara klar. Också
i bästa fall ställas vi därför inför de mest svårlösta problem.
Grova neutralitetskränkningar gent emot vapenlösa länder höra
tyvärr icke till de avlägsna eventualiteterna, och som riktade mot
våra grannar måste de ur alla synpunkter komma att träffa också
oss mycket hårt. Men det inses ej vad vi skulle kunna göra för
att hindra dem, och utfästelse till hjälp åt makter som sätta sin
lit till den vapenlösa tryggheten vore med våra begänsade
resurser sannolikt bättre än självmord.
Det behöver ej sägas att detta är lika sorgligt ur alla synpunkter.
En gemensam front av de fyra nordiska länderna skulle ej vara
militärt eller politiskt betydelselös, om de alla fyra vore militärt
rustade till försvar av sin neutralitet. Den skulle också utgöra
ett inre stöd för neutralitetspolitiken, därigenom att sympatierna
och antipatierna gent emot de krigförande grupperna förmodligen
skulle vara tämligen jämnt fördelade inom blocket som helhet. En
gruppbildning tillsammans med en enstaka granne, som hade
möjlighet att komma i krig med den ena av de krigförande men icke
med dess motståndare, skulle däremot innebära en svår
påfrestning för neutraliteten och redan därigenom vara ur räkningen,
om man på allvar önskar hålla fast vid svensk neutralitet. Men
den i sig själv ytterst ovälkomna slutsatsen blir då ofrånkomlig
att ett neutralt Sverige sannolikt måste försöka stå ensamt inom
Norden. Det är ingen liten risk vårt land därför skulle komma att
löpa.
Men utom Norden"? Den frågan är svårare att svara på. De s. k.
ex-neutrala skulle kanske kunna bereda varandra någon liten
hjälp, men knappast av politisk natur, så pass svaga, geografiskt
isolerade från varandra och överhopade med egna svårigheter
som de alla skulle bli. Och bland stormakterna finns det endast
en som är möjlig att räkna med — Förenta Staterna. Sveriges
senaste deklaration i Geneve har kanske haft sin största betydelse
genom att närma oss den ståndpunkt som intages av den enda
utanför Nationernas förbund stående demokratiska stormakten.
Å andra sidan äro tydligen alla möjligheter till förberedelse av
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
