Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Guldet, det internationella penningsystemets dilemma. Av Ivar Sundbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldet, det internationella penningsystemets dilemma
av samma slag som den som genom en lag från förra året
introducerades hos oss. Då guld strömmar in i landet och ökar reserverna
hos de amerikanska medlemsbankerna, föreligger fara för
inflation. För att motverka denna äger Federal Reserve Board rätt att
höja de belopp, som medlemsbankerna av sina kassamedel äro
skyldiga att ha innestående i Federal Reservebankerna. Dessa
pliktbelopp ha vid olika tillfällen måst höjas avsevärt, men då
givetvis icke någon ränta betalas på dessa depositioner, kan man
ej tvinga fram hur stora belopp som helst. Den nuvarande
andelen av bankernas kassor i centralbanken, nämligen 26 %, anses
ej kunna höjas ytterligare. Det uppges från U. S. A. också att
bankerna ibland lia varit tvungna att sälja värdepapper för att
skaffa medel, och vid ett tillfälle (maj 1937) måste centralbanken
underlätta läget för medlemsbankerna genom att köpa
värdepapper för 96 milj. dollar och därmed öka bankernas kassor. I
verkligheten har också Amerika på senaste tid lagt om sin politik,
så att den mera erinrar om det engelska förfarandet.
Skattkammaren säljer sina växlar till samma belopp som det inströmmande
guldet. Med de för växlarna erhållna medlen uppköper
skattkammaren guldet. Bankernas uppköp av växlarna minskar deras
tillgodohavanden hos reservbankerna, och skattkammarens konto
växer i motsvarande grad. Om alltså medlemsbankerna genom att
vid guldinströmning sälja guld till centralbanken höja sina
tillgodohavanden där, så minskas dessa åter till sitt ursprungliga
belopp genom att medlemsbankerna göra uttag för uppköp av
skattkammarens växlar.
Den grundläggande tanken i den här i korthet skisserade
penningpolitiken är att neutralisera verkningarna av kapital- och
guldrörelser. De naturliga tendenser till förskjutningar i
pris-systemen vid ren guldvaluta och till fluktuationer i växelkurserna
vid fri valuta, som dessa kapitalrörelser skulle fört med sig,
undertryckas genom målmedvetna åtgöranden. Frågan är, om det mål,
som de penningvårdande institutionerna ställt sig, kan sägas vara
entydigt och tillräckligt klart. Vill man hålla det inhemska
prissystemet oförändrat eller i varje fall så mycket som möjligt
opåverkat av förhållanden i andra länder, är det då möjligt att
genomföra programmet utan att vid lämpliga tillfällen ändra på
växelkurserna? Vill man till varje pris bibehålla växelkurserna
stabila, kan man göra detta utan att tillåta anpassning av
prissystemen inom länderna?
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
