Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Finlandssvensk skönlitteratur 1937. Av Olof Enckell - Ragnar Rudolf Eklund: Himmelstrimman - Rabbe Enckell: Herrar till natt och dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
uppmärksamhet. Av de sju författarna har endast en passerat
fyrtioårsgränsen, tre befinna sig- i trettioårsåldern ocli tre representera den
absoluta ungdomen.
Den älsta i gruppen är Ragnar Rudolf Eklund, en mästare i fåordig
pregnans, som blott sällan träder fram inför offentligheten. Hans
nya bok, »Himmelstimran», är hans andra prosabok, en roman
i miniatyrformat med motiv från österbottnisk allmogemiljö. I
berättelsens mittpunkt står en väckelsepredikant, den tragikomiske
Enoksson, som drömmer vilda drömmar om att bli hela bygdens
frälsare och välgörare och som reder sig för sin uppgift genom att
förvandla ett gammalt skjul till ett bönehus. Mannens himmelska
förkunnelse är förenad med en god portion förslagenhet, men detta
innebär på intet sätt att han vore en medveten bedragare. Motivet hade
varit tacksamt för en komisk eller satirisk roman, men Eklunds
talang är inte förenlig med den burdusa och djärva förenkling, på
vilken den komiska effekten oftast bygger.
»Himmelstimrans» författare är framför allt stilkonstnär ocli
minutiös psykolog. Det som ger berättelsen en så egendomlig och starkt
personlig färg är kontrasten mellan allmogeniotivets
ursprunglighet och den ytterliga artistiska förfining, med vilken historien är
genomförd. Man kan medge, att boken är vad man kallar en smula
»tunn», och kompositionen är ställvis rätt fragmentarisk. Men utgår
man inte från det populära kravet på realistisk verklighet i varje
detalj utan tar berättelsen som ett uttryck för en liögt kultiverad ocli
originell författarfantasi, kan man inte undgå att bli djupt och varmt
intresserad. Med sin begränsade produktion är Ragnar Rudolf
Eklund en av de bästa och värdigaste representanterna för
finlandssvensk dikt i detta nu.
Befryndad med Eklund är Rabbe Enckell, vars novellsamling bär
namnet »H e r r a r till 11 a 11 och da g». Även han har sin
särprägel framför allt såsom psykolog och stilkonstnär. Det
intellektuella inslaget i hans produktion är i den nya boken starkare
framträdande än någonsin tidigare; innehållet bär mer än en gång vittne
0111 förtrogenhet med Valéry’s synpunkter på konstskapandets och
konstnärens problem. Titelnovellen anknyter medvetet till »En afton
hos M. Teste», och »Ansgar Vitrovius’» monolog är — såsom det
underfundiga namnet redan anger — ett försök att i Kierkegaards
dialektiska anda rannsaka äktenskapets och ensamhetens möjligheter för
det personliga livsinnehållets utgestaltning.
Jag har framhållit Vallery’s och Kierkegaards uppenbara betydelse
för Enckell, dels därför att det är ägnat att karakterisera honom
som diktartyp dels emedan inflytandet framför allt från Yalery
medfört ett nytt element i hans produktion. Detta element kan man spåra
också i den nya bokens märkligaste novell, »Evy Refug», en
äktenskapshistoria, som i ali sin bisarrt teoretiska uppläggning bär
prägeln av tragisk, obeslöjad verklighet.
På samma linje som R. R, Eklund och Rabbe Enckell återfinna
vi också en av de ungdomar, som tyckas mig förtjänta av en erinran
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
