Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Hitler gör världshistoria (ockupationen av Österrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
ningarna hos den tillfälliga majoriteten bland Österrikes invånare
på våren 1938, torde en bedömare med anspråk på objektivitet och
djupare insikt i sammanhangen ej kunna förneka, att efter det
kortsynta upplösandet av dubbelmonarkin 1918—1919 och det än
kort-syntare vetot även mot en partiell habsburgsk restauration under de
följande åren, var Anschluss ej blott en ekonomisk och politisk
nödvändighet utan också ett uttryck för världshistoriens rättfärdighet.
Egendomligt är att se, hur de stater, som 1914—1918 förklarade sig
kämpa för nationalitetsprincipens förverkligande, våndas, när den
för en gångs skull tillämpas till det tyska folkets förmån.
Vad som däremot är ägnat att väcka djupa bekymmer på många
håll, är de brutala former, vari den stora omvälvningen genomdrivits
och som lika väl skulle kunna låna sig åt en annexion, som ej kunde
åberopa lika starka skäl. Tilldragelsen visar klart, hur de försiktiga
och retarderande makterna i Berlin försvagats eller satts ur spelet
genom personskiftena i ledningen den 4 februari. Med bävan fråga
sig flere bland Tysklands svagare grannar, om det härnäst skall
gälla dem. Särskilt utsatt är Tjeckoslovakiet, redan förut så illa
an-skrivet i Berlin på grund av sin envisa vägran att låta sin starka
tyska minoritet njuta en rättvis behandling. Efter de sista
tilldragelserna är Böhmen på tre håll inneslutet av tyskt land och tyska
arméer och sudettyskarnas språk blir allt självmedvetnare. Skola
tjeckerna kunna förmå sig till en eftergift, innan klockan slagit tolv?
Och hur skulle västmakterna ställa sig inför ett sudettyskt uppror,
som finge stöd från Tyskland? Tecknen tyda på att den nya,
radikalare folkfrontregering, som blivit den mycket torra frukten av den
senaste politiska konvulsionen i Paris, beslutat sig för att stå eller
falla med Prag. Under sådana omständigheter skulle det förmodligen
te sig ytterst svårt för England att hålla sig utanför ett krig, trots
att Chamberlain och Halifax visa den största obenägenhet att binda
sig vid Benes’ stortjeckiska politik.
Tydligt är emellertid, att den österrikiska katastrofen på ett
avgörande sätt kastat om maktbalansen i Europa till diktaturernas
förmån, liksom att Mussolinis passiva hållning inför sin tidigare vasalls
undergång givit Hitler den obestridligt ledande rollen bland dem.
Det återstår att se, om Italien skall få sin kompensation i Spanien.
Där har Francos sista stora offensiv i Aragonien tillsynes bragt
kriget betydligt närmare sitt slut och givit Londonregeringen nya
skäl att grubbla på oklokheten i en politik, som låtit Tyskland och
Italien framstå som det patriotiska Spaniens enda stöd i kampen mot
hotet från kommunismen.
När hakkorsflaggan hissades över Hofburg, bröts en stor tradition,
kanske den största, i europeisk historia. De svartgula fanorna ha
ofta förts i motgång men även då alltid med ära. Det är en lysande
roll, som babenbergares och habsburgares Österrike spelat som
Europas bastion mot barbariska invasioner och fransk hegemonipolitik, den
senare må hava representerats av Ludvig XIV:s och Napoleons
hänsynslösa och förstörande utvidgningslust eller av revolutionens vålds-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
