Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - “Försvaret främst“ — ett historiskt riksdagsplenum - Tjeckoslovakiet och Milan Hodza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
tiska prognos: »Att folket börjat bliva så upplyst att de icke finna
sig äga någon rätt att ingripa i en annan stats angelägenheter, än
mindre att döda de likar som aldrig dessa förfördelat; att de flesta
krig, efter historiens vittnesbörd, uppkommit av regenters personliga
tvister, nycker och ärelystnad, vilka hotat deras undersåtars blod,
tårar och tillgångar; —• — — att i konstitutionella stater intet krig
kan börjas, utan att folken lämna penningar och tillgångar.»
Säkerligen tolkade dessa ord icke utan träffsäkerhet den dåtida stämningen
inom bondeklassen; i så fall kan det sägas att de nutida
bonderepresentanterna med sinne för realiteter både 1914 och på sistone
dragit de riktiga konsekvenserna av världsbildens förändring i
hotfullare och hotfullaste riktning.
Ännu återstår det tongivande svensk opinion en sak i förevarande
allvarsläge: att som följdsats till försvarsmanifestationen ena sig
om en någotsånär samfälld svensk utrikespolitik. Det synes, som
om den icke ringaste faran för Sverige att indragas i en
världskatastrof härflöte från dem här hemma, som länge motsatt sig ett
starkare försvar men plötsligt fått för sig att lägga våra militära
resurser i den europeiska vågskålen.
Knappast någon av de ur världskrigets aska
upp-ståndna nya staterna i Europa har kunnat uppvisa
en sådan parlamentarisk stabilitet som Tjeckoslovakiet — ej ens
Finland uthärdar jämförelse. En center- och vänsterkoalition, ibland med,
ibland utan socialdemokrater, har hela tiden haft makten i sin hand,
och även om åtskilliga regeringsskiften under den snart tjuguåriga
tjeckoslovakiska republikens levnad ägt rum, kan man dock aldrig
tala om systemskiften. Flera år voro tyskarna — till följd av sin
oppositionspolitik — utestängda från regeringssamarbetet, men
under ett tiotal år ha även representanter för tyska partier ingått i
koalitionsregeringarna, ända tills dessa för någon vecka sedan
utträdde ur regeringen för att ansluta sig till det starkt oppositionella
Henleinpartiets autonomikrav.
Tidigare var nog den meningen ganska utbredd, att den
tjeckoslovakiska parlamentarismen ej representerade någon mera äkta typ:
partisplittringen skulle delvis, ansåg man, lia verkat förlamande på
regeringens handlingskraft, och ett belägg härför såg man i
förekomsten av ett interfraktionellt utskott, i vilket koalitionens
partiledare sutto och kontrollerade regeringsarbetet samt från
parlamentet utstakade dess kurs. Numera finnes det dock knappast fog för att
hänföra den tjeckoslovakiska parlamentarismen till de svagare
sorterna. Redan dess stabilitet verkar imponerande; regeringens
förmåga att ganska egenmäktigt eller med stöd av fullmakter resolut
länka statens öden — t. ex. vid upprustningen, inom näringspolitiken
och i fråga om ganska långtgående »statsskyddande» lagar — leder
snarast tanken till helt eller delvis diktaturstyrda stater, och även
om mycket i den tjeckoslovakiska politiken är en produkt av
kompromisser mellan olika partier och olika språkgrupper, är dock
223
Tjeckoslovakiet
och IVIilan Hodza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
