Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Tjeckoslovakiet och Milan Hodza - Var existera Weimarrepublikens politiker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagens f rågor
land, synes han ännu ha outtömda krafter. Säkerligen kunna dessa
väl behövas både i näringspolitiken — landet har f. n. över en lialv
miljon arbetslösa på ett invånaretal av ungefär 15 milj. — och vid de
svåra inre uppgörelser, som ännu återstå innan den tjeckoslovakiska
republiken någotsånär kunnat bilägga de många tvisterna mellan de
otillfredsställda minoriteterna och det maktägande tjeckiska folket.
Huruvida det senare emellertid är möjligt i fråga om sudettyskarna,
kan knappast ens gissningsvis bedömas. Tjeckernas beredvillighet
att gå dem till mötes lia i dessa dagar ökats på det mest påfallande
sätt, och det är ej osannolikt att landet åtminstone delvis äntligen
beträder federalismens eller den schweiziska metodens väg för att
åstadkomma en modus vivendi mellan de olika folkslagen. Allt talar
för att majoriteten av tyskarna önskar stanna under Tjeckoslovakiet,
blott de få den autonomi, som de länge krävt och nu med ali gewalt
vilja utnyttja tillfället att få; de förut regeringstrogna tyska
partiernas anslutning till sudettyskarnas politik måste bekräfta, att
tyskarna eftersträva federalism, icke separatism.
Vad slovakerna beträffar representerar prästen Hlinkas
slovakiska folkparti icke alla slovaker, och under den stora
utrikespolitiska debatten i februari förklarade talesmannen för de
federalistiska. slovakerna uttryckligt, att de som en man skulle skynda
till landets försvar, om det bleve anfallet. Det bör även
framhållas, att slovakerna sedan 1927 ha en egen lantdag, ehuru med
begränsade befogenheter, och att rutenerna i Karpatlio-Ryssland —
vilka frivilligt anslöto sig till Tjeckoslovakiet genom ett avtal med
Mazaryk — i fjol tillerkändes en vittgående autonomi;
Tjeckoslova-kiets uppgift i denna efterblivna landsdel är i mycket rent
civilisa-torisk. Många tyskar, Hlinkagruppen, några magyarer samt
kommunisterna röstade visserligen emot eller avliöllo sig från att rösta
angående gillande av Hodzas utrikes- och inrikesprogram för några
veckor sedan. Men ingen kan ta miste på att den utrikespolitiska
faran banat väg för en inre försoningspolitik, ej heller på att samma
fara pressat samman partierna inom koalitionen kring Hodzas person.
Hitler kunde knappast i sin riksdag hyllas mera ovationsartat än
Hodza i senaten, när den utrikespolitiska debatten avslutades.
I dessa dagar överflöda telegrammen från
Wien av uppgifter om, hurusom den
störtade regimens politiker antingen flytt över gränsen för att börja
ett oftast tröstlöst emigrantliv eller också tagits i skyddshäkte. De
österrikiska klerikala politikerna ställas inför samma hårda öde,
som för fem år sedan drabbade Weimarrepublikens. Även om de
flesta av nazismens forna ledande motståndare i Tyskland ej med
sina namn gå till historiens blad, har det ett rent mänskligt —
delvis också ett politiskt — intresse att söka följa deras liv efter 1933
års revolution. Den undersökning, som Svensk Tidskrift sökt göra,
är givetvis varken fullständig eller absolut klarläggande, men
följande notiser kunna med anspråk på korrekthet lämnas.
227
Var existera
Weimarrepublikens politiker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
