Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Var existera Weimarrepublikens politiker? - Kring de estniska valen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Förre talmannen Loebe, socialdemokrat, lär — för låg lön — vara
korrekturläsare i Berlin och avhålla sig från ali politisk verksamhet.
Förre riksministern Treviranus, tyska folkpartiet, flydde efter
Hitlers övertagande av makten till London men befinner sig jämte sin
familj numera i Afrika, i det portugisiska Angola, där han slagit
sig ner som farmare och framlever sina dagar utan större
ekonomiska bekymmer. Han har fråntagits sitt tyska medborgarskap men
torde ej bedriva politisk verksamhet.
Kommunisten Torgler fördes efter frikännandet i
riksdagsbrand-processen först till koncentrationsläger men har sedan anslutit sig
till nationalsocialismens läror och lever nu som skriftställare i
Tyskland.
Av övriga kommunister är Thälmann ännu i fängelse, medan Maria
Reese, en gång i tiden Ex. R. i Sverige, genom Clara Zetkin (vilken
kommunistiskt desillusionerad dog i Ryssland) omvändes från
kommunismen och numera arbetar för »Antikomintern» i Berlin som
skriftställarinna; hon anses ha det »hyggligt» ekonomiskt och
åtnjuter full rörelsefrihet.
Åtskilliga andra, däribland preussiske ministerpresidenten Braun,
ha lämnat Tyskland, men i regel äro de för en svensk p nbl i k föga
kända. En hel del Weimarpolitiker, i regel föga prominenta, ha
stannat kvar och leva tillbakadraget även om de — liksom Torgler —
torde stå under en viss uppsikt av hemliga statspolisen. Några lia
även anslutit sig till nationalsocialismen, men deras tjänster torde
mera sällan tas i anspråk. Endast Hugenberg, v. Papen ocli v. Neurath
ha bland den gamla skolans politiker vunnit någon starkare
ställning i Tredje riket.
Estland är den enda stat i Europa under de senaste
åren, som efter några års diktaturliknande tillstånd
sökt återgå till en demokratisk ordning. Den i augusti i fjol av en
konstituerande nationalförsamling antagna konstitutionen har
visserligen starkare än 1920 års författning koncentrerat statsledningen hos
presidenten men den bygger på tvåkammarsystem med en folkvald
deputeradekammare; därjämte kan referendum i särskilda fall
anordnas och regeringen har delvis gjorts beroende av parlamentets
förtroende- eller misstroendevota. Den 24—25 februari, på 20-årsdagen
för den estniska statens uppkomst, höllos de första valen till den nya
deputeradekammaren. Valen voro en mätare både på graden av
demokratisk frihet och på den folkmening, som stått bakom Konstantin
Päts under dennes fyraåriga arbete att regenerera sitt av partistrider
försvagade land.
Hur stor valfriheten ytterst var kan icke utifrån med full visshet
klarläggas. Vissa restriktioner voro uppställda vid
kandidatnomineringen och agitationen. Regimen ville trygga genomförandet av den
nya författningen och önskade förebygga ett återuppblossande av de
gamla parti striderna. Nu liksom vid valen till den konstituerande
nationalförsamlingen hade den till valorganisation den s. k. foster-
Kring de
estniska valen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
