Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Kring de estniska valen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
ländska fronten, vilken knappast kan betecknas som ett parti ■— den
torde i många hänseenden vara heterogent sammansatt — utan mera
som en konstitutionell idériktning. Partibildningar ha lagligen
förbjudits och enligt auktoi’itativa uttalanden har man åt det nya
parlamentet velat förbehålla att utkristallisera de partier, som även i det
nya Estland förutsättas bli av behovet. Kandidatnomineringen skedde
i anslutning härtill icke genom partier utan personligen på så sätt,
att kandidater fingo fritt anmälas och godkändes, såvitt deras
kandidatur inom en vecka vunnit understöd av 150 röstberättigade;
vidare hade kandidaterna att erlägga en kaution av 250 estn. kronor,
vilka innehöllos, om de på valdagen ej lyckades samla minst 300
röster. Valet skedde i form av majoritetsval i enmanskretsar, och
liksom i England krävdes endast relativ majoritet. I de 80
valkretsarna uppställdes cirka 210 kandidater; i 8 kretsar anmäldes blott en
kandidat, vilken automatiskt förklarades väld. Ett tiotal namn
underkändes av valkommittén, emedan deras kandidatur ej uppfyllt
något av de ovan angivna villkoren. Varje kandidat fick i pressen eller
på annat sätt offentliggöra sitt program samt hålla valmöten; endast
mot en partipolitisering av valstriden torde regeringen ingripit med
sin censur. Päts själv talade kort före valdagen i radio.
Möjligen har det offentliga ingivandet av 150 »borgensnamn» för en
kandidatur kunnat verka försvårande, men antalet uppställda
kandidater motsäger detta. Att väljarna ej kunde lia något starkare
tvång över sig bekräftas bl. a. av den dagorder, som överbefälhavaren
Laidoner utsände till skyddskåren och enligt vilken ingen medlem
av denna behövde känna sig förpliktad att rösta på frontens
kandidater, även om ban inskärpte vikten av att den nya författningen
kunde föras ut i livet. Själva valproceduren måste också ha tillåtit
väljarna att ganska ohämmat ge sin mening till känna. I ett fall
gjorde sig en valfunktionär skyldig till valunderslev för att rädda en
folkfrontskandidat men mera anmärkningsvärt än att detta förekom
är att valet när saken blivit uppdagad korrigerades. Den stora
splittringen bland väljarna på olika kandidater kan omöjligen förklaras
utan att Päts verkligen menat allvar, när han utlovat återgång till
en fri opinionsrätt för väljarna genom röstsedeln.
Enligt de först publicerade valresultaten — möjligen ha dessa
sedan dess genom besvär något korrigerats — fick fosterländska fronten
55 mandat av de 80; i siffran 55 ingingo de 8 automatiskt valda. Av
de 25 utanför fronten uppställda antagas 8 stå denna mycket nära
och sannolikt komma att ansluta sig i det parlamentariska arbetet
till densamma. Den egentliga oppositionen skall alltså bestå av 17
personer, vilket innebär att motionsrätten, som enligt författningen
endast tillkommer 16 personer, kan utnyttjas, förutsatt att
oppositionen är praktiskt taget enig. I Tallinn delade regeringen och
oppositionen platserna, i Tartu — som alltid varit härden för oppositionen
mot Päts — segrade oppositionen; på landsbygden triumferade
fronten nästan överallt, ganska naturligt eftersom Päts var det gamla
agrarpartiets främste man. Samtliga regeringsmedlemmar segrade i
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
