Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Gymnastikens idé. Av Rudolf Tiberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ligga. I sitt Reglemente av 1836 uttrycker Ling saken klart:
»Gymnastikens syfte är att rigtigt utbilda menniskokroppen, medelst
rigtigt bestämda rörelser.» Vad som varit ett viktigt led i människans
livsföring, blev ett medel att korrigera ryggar och hängaxlar. Även
om idékämpen Ling ej åsyftat att ge gymnastiken denna inskränkta
uppgift, blev dock hans »Reglemente» av år 1836 främst en
samling-konstlade och motionsfattiga temporörelser i 6, 8, ja ända till 10
tidmått. Bilder, rörelsebeskrivningar och kommandotabeller tala sitt
tydliga språk. Det hela är närmast sjukgymnastik, man kan också
kalla det hållningsgymnastik, men friskgymnastik är det icke.
Varför hade Ling utvecklat sin ursprungliga friskgymnastik till
sjuk- och hållningsgymnastik? Här skall blott i korthet pekas på
två omständigheter. Ling hade tidigt börjat studera anatomi och
rörelsefysiologi. Med sin spekulativa läggning kom han ganska snart
till den övertygelsen, att alla kroppsliga färdigheter, »vilka ha ett
förnuftigt ändamål», skulle grundas på medikalgymnastiken,
»vilken ordnar lagarna för ali mänsklig rörelse; ty utan denna rot
saknar den pedagogiska gymnastiken sin korrektiva natur, varförutan
den har föga värde, och ingen sammanhållning.» Patrioten Ling
lyckades dessutom jämförelsevis raskt intressera militären för sin
gymnastik. Också soldatgymnastiken drev han i överensstämmelse med
den pedagogiska gymnastikens princip, d. v. s. den skulle vila på
sjukgymnastisk grund och åsyfta att korrigera och utbilda den
svenske soldatens kropp.
Ännu i dag sätta Lings soldat- ocli sjukgymnastiska principer djupa
spår i den officiella svenska friskgymnastikeu. Vad han skrivit är
lag och tabu.
Olympiska spelen i Athen 1906 blevo utgångspunkten för någonting
nytt. Ett tiotal gymnaster deltogo med framgång i tävlingar i andra
grenar, och många av de övriga idrottsmännen voro, som det hette,
»goda gymnaster», även om de inte hörde till eliten. Också 1908 i
London och 1912 i Stockholm hade gymnastiken stor del i segrarna.
Redan 1912 hörde man emellertid idrottsmännen tala om att »man
blir stel av gymnastik». För idrotten hade gymnastiken ditintills varit
ett pius, trots dess uppenbara stelhet. Men när den skarpare
konkurrensen nu tvang idrottsmännen till en alltmer specialiserad och
intensiv träning, utplånades så smånigom det försprång, som
gymnastiken tidigare givit svenskarna. Idrottens förtroende för
gymnastiken sjönk. Gymnastiken å sin sida visade t. v. inga nämnvärda
tecken att förstå vad idrotten behövde. Under tiden utvecklades den
fria idrottsrörelsen snabbt. Den frivilliga gymnastiken låg ännu i sin
linda.
Efterkrigstiden kom med nya signaler. Tidén själv och i synnerhet
dess ungdom krävde större frihet. Den frivilliga gymnastiken
förstod sin chans — mera mjuk rörelsegymnastik, mindre stel
hållningsgymnastik. Impulserna härtill kommo icke minst från idrotten, som
själv tog gymnastiken i stadig tjänst. Kedan nu kan man se, att
deras samarbete burit god frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
