Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Skånskt sjuttonhundratal. Av Krister Hanell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grad. Det fordrades ett par generationer, innan såren hunno läkas,
innan omställningen från danskt till svenskt hann äga rum, innan
skåningarna kunde börja på allvar göra sig gällande i sin nya,
svenska miljö.
Omslaget sker vid 1700-talets mitt och kan iakttagas på flera
olika områden. Det är först då, som den kvarlevande gamla
skånska högadeln tar tillbaka sina positioner, delvis med hjälp
av ingiften i svenska adelsätter. Främst står Hans Ramel,
Övedsklosters byggherre, gift med den bekante Charles Emil
Lewenhaupts dotter och friherre 1770. Andra exempel äro Christian
Barnekow, dotterson till Rutger von Ascheberg och svärson till
Magnus Stenbock, friherre 1751, landshövding i Kristianstad och
generallöjtnant, Barnekows svärson Tage Thott, landshövding i
Malmö, friherre 1778 samt slutligen greve och en av rikets herrar,
vidare den store jorddrotten Fredrik Trolle, vilken dock aldrig
själv fick någon svensk högadlig titel.
Ett annat intressant belägg på omslaget i de infödda
skåningarnas ställning från och med 1700-talets mitt får man genom
ett studium av hur professorerna vid Lunds universitet fördela sig
efter härkomst under de första två hundra åren av lärosätets liv.
Av universitetets första läraruppsättning voro sju till börden
svenskar och lika många tyskar; fem voro födda danskar och
bland dem befann sig en skåning, läkaren Christian Forsius.
Studerar man de därefter utnämnda professorerna fakultetsvis,
finner man, att inom den teologiska fakulteten, som var den
förnämsta, utnämndes under tiden till och med 1750 en tysk och
aderton svenskar samt sex, födda inom de skånska landskapen
(fem skåningar och en hallänning), medan under tiden 1751—1868
i samma fakultet tio svenskfödda och tretton skånskfödda
professorer tillsattes. Den juridiska fakulteten är för liten för att
siffrorna där skola kunna ge något tydligt utslag av förändring.
Utnämnda äro 1669—1750 två svenskar och två skåningar,
1751—1868 sex svenskar och sex från de skånska landskapen (tre
skåningar och tre blekingar). Mycket belysande äro däremot
förhållandena inom den medicinska fakulteten. Här utnämndes till
och med 1750 tre svenskar och en tyskfödd professor men ingen
enda skåning, medan däremot inom denna fakultet under tiden
1751—1868 sex svenskfödda och elva skånskfödda professorer
tillsattes. Inom den filosofiska fakulteten äro siffrorna icke så
extrema. Bortsett från sådana professorer, som sedan övergingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
