Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Skånskt sjuttonhundratal. Av Krister Hanell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skånskt sjuttonhundratal
till annan fakultet — oeh de
voro ganska många —
utnämndes 1669—1750 femton
svenskar, en livländare och
sju skåningar, 1751—1868
trettiosju svenskar och tjugutvå
från de skånska landskapen
(därav två hallänningar och
en bleking). De egentliga
svenskarna äro fortfarande i
flertal, men skåningarna
uppvisa även här en stark
procentuell stegring.
Siffrorna äro
utomordentligt belysande. Det nya
universitetet var aldrig avsett
att bli ett skånskt
provins-universitet. Det drog till
sig ungdom inte endast från
de skånska landskapen utan
från hela södra och västra
Sverige, ocli dess lärostolar stodo lika öppna för Uppsalas
adepter som för de egna lärjungarna. Något exklusivt skånskt
universitet har därför lyckligtvis Lund heller aldrig blivit,
varken med hänsyn till lärjungarna eller lärarna, även om
skåningarna inom detsamma kommit att spela en betydande för
att inte säga dominerande roll. Under universitetets första
århundrade befinna sig emellertid de skånskfödda professorerna i
en avgjord minoritet, sexton utnämnda skåningar mot fyrtiofem
från det egentliga Sverige, medan den följande perioden har
femtiotvå skåningar mot femtionio från det egentliga Sverige,
en illustration så god som någon till Skånes nedgång kring
sekelskiftet och dess kraftiga uppstigande efter 1750. Det är sant, att
bland de sexton skåningarna från den första perioden befinna sig
humanisten Andreas Stobæus, naturforskaren Kilian Stobæus,
juristen David Nerman-Ehrenstråhle samt — på gränsen till den
följande perioden — historikern Sven Lagerbring (utnämnd 1742),
alltså universitetets mest lysande namn under perioden i fråga.
Men så är det också dessa män, som praktiskt taget ensamma lia
äran av att den skånska kulturtraditionen icke helt bröts under
275
Arkiater Kilian Stobaeus (f. 1690, cl. 1742).
Efter porträtt i Nationalmuseum. Copyright
Sv. Porträttarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
