Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Portugal och dess asketiske diktator Salazar. Av E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
stärkt, och ett hot mot dess ställning i Medelhavet är icke längre
lika farligt som vid årsskiftet. Mot bakgrunden av utvidgningen
av Englands marina nät — liksom mot bakgrunden av Italiens
finansiella svårigheter — skall man se Mussolinis benägenhet att
närma sig England.
Det lilla Portugal skiljer sig praktiskt sett föga från en nutida
brittisk dominionstat. Den formella skillnaden består egentligen
blott däri, att Westminsterstatuten ej är tillämplig på förhållandet
mellan Portugal och Storbritannien. Den engelska kronan är såsom
bindeled för Portugal ett externum, men däremot är den politiska
förbindelsen mellan Portugal och England starkare än mellan
dominions och moderlandet. Den portugisiska politiken har
förnufts-mässigt knappast kunnat beträda någon annan väg. På neutralitet
å la Norden har landet med sitt utsatta läge och med hänsyn till
händelserna i Spanien icke gärna kunnat tänka. En republikansk
seger i Spanien skulle inrikespolitiskt försvaga den portugisiska
diktaturen; en Francoseger skulle till följd av att axeln Kom—Berlin
utsträcktes till Spanien ha givit det lilla Portugal en alltför mäktig
granne. Därtill kommer kolonialfrågan. England har intet
territoriellt intresse av Portugals kolonier, medan ingen säkerhet ges
mot andra staters aptit.
En diktaturstat som strategisk faktor i det demokratiska brittiska
imperiet! Detta faktum kan blott irritera formella
världsåskådnings-fanatiker. Visserligen är Portugal en diktatur, men en diktatur som
som är betingad av den portugisiska historiens egenart. De sista 120
årens portugisiska historia är så orolig som det överhuvud taget är
möjligt: först absolut monarki med ständiga dynastiska intriger, senare
konstitutionell monarki med fortsatta strider och revolter från de bägge
stora partierna »regeneradorerna» (konservativa) och progressister.
1907 Joao Francos diktatur (nomen est omen), 1908 mordet på kung
Carlos och kronprinsen, 1910 konung Manuels avsättning. Åren 1910
•—1926 rådde en republikansk era, dock utan någon demokratisk känsla
hos den till stor del analfabetiska befolkningen. Under dessa sexton
år rasade ett allas krig mot alla; uttryckt i siffror karakteriseras
tillståndet av 16 revolutioner och 43 ministärer. Finansiellt kaos och
fullständig självupplösning inträdde. Den 26 maj 1926 etablerade
general Carmona en militärdiktatur, som lyckades återställa ordningen.
Men det finansiella läget förblev tröstlöst. Portugal vände sig 1927
till N. F. med en bön om lån men ville icke acceptera villkoren, som
ansågos omintetgöra Portugals suveränitet. Då blev 1928 professorn
i nationalekonomi vid universitetet i Ocimbra Oliveiro Salazar
finansminister. Han visade sig vara en trollkarl, som genom den allra
strängaste sparsamhet lyckades göra ett slut på deficitpolitiken.
Efter fyra år blev han ministerpresident och är i dag trots Carmona
den egentlige diktatorn.
Personligen skiljer sig Salazar från sina europeiska
diktators-kolleger i nästan varje tänkbart hänseende. Han avskyr att
exponera sig för publiken och föraktar hurraropen. Blott sällan visar han
•309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
