Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det militära demokratiseringsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det militära demokratiseringsproblemet
ning av misstänkta ske. Studerar man den ryska armén av i dag,
skall man tinna, att en fullständig återgång till tsartidens
förhållanden på det disciplinära området ägt rum, så när soin på de
politiska kommissariernas fortsatta existens. Sedan Stalin för
några år sedan dekreterat: »Kadrarna avgöra allt», har
officerskårens ställning allt mer befästats: både de gamla beställningarna
ocli hälsningsplikten ha återinförts. I stor omfattning
avvecklades då de politiska kommissariernas inflytande. Vittnesbörden
från sakkunniga iakttagare, som haft tillfälle att på ort och ställe
studera förhållandena, äro också samstämmiga däri, att disciplin
och exercis inom den nutida ryska armén präglas av samma
stramhet som i gamla tiders Ryssland.
En gammal erfarenhet liar alltså ånyo besannat, att den
militära organisationen, för att kunna funktionera, kräver sina
särskilda betingelser, vilka man icke utan att riskera dess
effektivitet kan negligera. Endast en blåögd teoretiker eller en
avsiktlig nedrivare kan ge sig på experimentet att plocka sönder
uret och sedan han tagit bort själva fjädern söka få verket att
gå. Krigsväsendets lagar och villkor synas hårda, men en bitter
erfarenhet säger att de äro oeftergivliga, om instrumentet skall
funktionera under krigets påfrestningar. Formerna kunna växla,
men själva principerna äro oföränderliga. Vad som för
närvarande utgör det allvarligaste hotet mot ryska arméns slagkraft
är emellertid återinförandet av de politiska kommissariernas
välde inom försvarets alla områden. Befälsutövningen blir osäker
och misstänksamheten florerar med de skadliga verkningar, detta
innebär för andan inom krigsmakten. Åtgärder av detta slag äro
givetvis obehövliga, så länge statsledningen hyser förtroende till
sin krigsmakt.
På svensk uppfattning verka dessa förhållanden sällsynt
främmande. Detta har säkerligen sin orsak i att det lios oss aldrig
existerat någon verklig motsättning mellan statsmakten och
krigsmakten. Gamla tiders bondehär — vi bortse härvid från upproren
mot unionen under medeltiden — var i fråga om ledning och
organisation nära nog identisk med samhället i övrigt. Nyare
tidens inhemska svenska härorganisation, som fick sin mest
karakteristiska utformning i indelningsverket, var också organiskt
invuxen i samhället och bestod så gott som orubbat ända till senaste
sekelskiftet. Om också motsättningarna mellan den framväxande
arbetarrörelsen och de hävdvunna samhällsinstitutionerna under
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
