Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA BRIGADEN
OCH TAMMERFORS
Av professor AXEL BOETHIUS, Göteborg
FöR 20 år sedan–Den 1 mars 1938 talade jag bland Åbo
svenska studenter. Ur minnesskriften »Svenska Brigaden» läste
någon de ord, som där söka tolka, vad som gav denna frivilliga
rikssvenska skara i Finlands armé 1918 stil ocli mod. »I känsla
av att som svenska soldater lia en plikt att fylla i Finlands strid,
ett ansvar att bestå, voro de rätta brigadisterna sturska i faran,
myndiga under mellandagarna, lyftade högt över det vanliga, så
länge de hade den vita bindeln med blågult band kring armen.
Det tedde sig som en självklar sak, att vi svenskar och alla
finländare, som arbeta ocli strida för sitt lands oberoende, just genom
våra fosterländska uppgifter stå sida vid sida, att det var enkel plikt
att träda fram till forna stridskamraters bistånd i farans stund.»
Hilding Bakke faller in: »Drivfjädrarna voro inte alltid desamma.
Där funnos folk — och de voro nog de flesta — som gått åstad av
rena övertygelsen, andra åter för vilka äventyrslustan varit den
starkaste sporren, till sist en del, om vilken man kan säga ’kejsarn,
turken eller satan, bara han betalar bra’.» »Några av dem voro för
övrigt bra soldater! Men alla, som voro med när det gällde, veta,
att truppen som helhet fick sin prägel av mod och handlingslust
hos dugande karlar och präktiga, modiga kamrater, som sågo
svenska soldaters givna plats i den armé, soin — underlägsen ocli
illa rustad — tog upp kampen mot ryssen och de röda.»
Orden lockade fram hela verkligheten i minnet. De
oförglömliga, tappra leden i deras mycket skiftande utrustning, de föga
träffsäkra ryska gevären ur Tysklands vapenbyte, som först efter
hand kunde ersättas med svenska; det goda, trogna kamratskapet;
gruffet om maten m. m. i vardagslag — och hur allt det där var
som bortblåst, hur i detta gammaldags krig med så mycken plats
för personlig vågsamhet och handling till och med själva stridens
hemskhet överröstades, »när den käcka finska hären sina högtids-
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
